Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Analfabeter

Ämne: Statistik: folkmängd och handel · Länder, orter och folkmängd

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1713–1716 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Analfabeter (af Grek. nekande an och alfabet) plägar man kalla personer, som sakna färdighet i läsning och skrifning. Full öfverensstämmelse i fråga om betydelsen af detta uttryck gifves dock icke. Man menar dermed än sådana, som kunna hvarken läsa eller skrifva (så fattas ordet vanligast), än sådana, som visserligen kunna läsa, men icke skrifva (dessa borde riktigare kallas semi-alfabeter), än, såsom i Schweiz, sådana, hvilka hjelpligt kunna stafva sig fram, men ej fatta betydelsen af hvad de läsa. Antalet analfabeter, jämfördt med summan af ett lands befolkning, kan visserligen icke gälla såsom enda mätare af ett folks bildning, men utgör dock en viglig omständighet för bedömandet af bildningens utbredning inom olika folk. I land utom den europeiska kultursferen hafva uppgifterna af detta slag ringa värde. För britiska Indien uppgåfvos analfabeterna 1891 till omkr. 90 proc. (förut 95), ja i några delar (Pendjab, Central-Indien) ända till 99 proc., men dervid är att märka, att uppgifter saknas för en betydlig del (1891 omkr. 8 proc.) af befolkningen. I Europas och Amerikas kulturstater har med förbättringar i skolväsendet, införandet af obligatorisk skolgång och ökning af allmännyttiga anstalter för folkbildningen antalet analfabeter alltmer aftagit. På siffran kan detta aftagande liksom antalet analfabeter öfver hufvud ingenstädes uppgifvas, men man har dock vunnit vigtiga stödjepunkter för bedömandet af de elementäraste kunskapers allmänlighet hos ett folk. Sådana stödjepunkter äro i land med allmän värnpligt (Tyskland, Frankrike, Österrike-Ungern, Italien, Danmark, Sverige, Belgien, Nederländerna, Schweiz) bevisen öfver de värnpligtiges bildningsgrad, i andra stater (Storbritannien och Irland, Australien) den genom kontrahenternas förpliktelse att underskrifva äktenskapskontraktet vunna insigten om deras färdighet i skrifning, hvarom man äfven i några af de förstnämnda landen (Italien, Frankrike, Baden) tagit kännedom, och slutligen plägar man vid de allmänna folkräkningarna fästa afseende äfven vid denna fråga. Dervid är det en väsentlig skillnad, om antalet ännu icke skolpligtiga barn frånräknas den folkmängdssiffra, af hvilken analfabeterna utgöra en viss procent, eller om det medräknas deri, hvilket icke alltid otvetydigt framgår af tillgängliga källor. Der småbarnen frånräknas, drager man icke alltid samma gräns, i det vanligen 6:te, men äfven 10:de lefnadsåret, sättes såsom gräns, hvarjämte man, såsom ofvan nämnts, kan gifva uttrycket analfabeter olika betydelse eller taga läs- och skrifkunnigheten mer eller mindre strängt. Af dessa skäl böra följande tal upptagas med försigtighet. Af den manliga och qvinliga befolkningen öfver 6 och 10 år ställde sig analfabeternas procentförhållanden på följande sätt i nedannämnda stater:

Ålder
öfver Procent analfabeter mankön qvinkön båda könen Belgien (1880) 6 år 31,3837,18 34,28 Italien (1881) » 54,5669,32 61,94 Irland (1881) » 22,2025,20 23,70 Österrike (1880) » 32,5936,08 34,37 Ungern-Siebenbürgen (1880)» 44,4552,88 48,75 Kroatien-Slavonien
och Fiume (1880) » 67,6279,63 73,65 Finland (1880) 10 år 2,13 1,68 1,90 Frankrike (1872) » 28,0834,66 31,39 Preussen (1871) » 9,5014,73 12,17 Nord-Amerikas
förenta stater (1880) hvita » 8,5910,22 9,39 svarta » 67,3272,70 70,00 tillsammans » 15,8318,16 16,97

I Spanien 1877 uppgåfvos analfabeterna utgöra 62,66 proc. af hela mankönet, 80,96 proc. af hela qvinkönet (för båda 72,02), i Serbien 1874 88,74 proc. af det förra, 98,08 proc. af det senare (för båda 93,27 proc.) och i Portugal 1878 79,07 proc. af hela befolkningen.

Af äktenskapskandidaterna kunde på 100 blifvande äkta par äktenskapskontraktet icke underskrifvas af

i England i Skotland brudgum brud brudgum brud 1842 32,0 47,9 1862 10,01 20,55 1852 30,5 44,6 1872 10,44 20,52 1862 23,7 33,2 1882 6,85 13,16 1872 19,4 26,3 1882 13,2 17,1

i Irland i Frankrike brudgum brud brudgum brud 1864 38,6 50,3 1855 32,20 48,36 1873 31,7 38,7 1872 22,64 34,75 1883 25,1 28,1 1882 14,39 22,62

i Italien brudgum brud brudgum brud 1866 59,9678,97 1872 82,7 93,1 1876 52,3572,95 1882 79,6 93,0 1883 45,7867,56

i Baden brudgum brud 1873 0,07 0,12 1883 0,04 0,01

Af dessa båda sammanställningar framgår, att analfabeterna allmänt äro mera sällsynta bland mankönet än bland qvinkönet.

Antalet manliga vuxna analfabeter framgår i många stater vid värfningen eller rekryteringen. Okunniga i läsning och skrifhing voro af 100 tjenstepligtige

1860 1867 1876 1881 i Frankrike 30,18 22,95 16,09 14,91 i Belgien 31,83 26,20 18,42 15,99 i Nederländerna — 17,00 12,00 10,04 i Preussen — 3,82 3,19 2,35 i Italien — 64,27 51,99 47,74 i Österrike — 66,14 41,80 38,90 i Ungern — 77,90 56,25 50,80 i Schweiz — — 5,40 2,50 i Serbien — — 81,90 79,31 i Ryssland — — 80,30 79,04 i Tyska riket — — 2,37 1,59 i Bajern — — 1,79 0,29 i Würtemberg — — 0,02 0,02 i Baden — — 0,22 0,09 i Elsass-Lothringen — — 3,45 2,24 i Danmark — — — 0,36 i Sverige — — 0,90 0,39

För såvidt man af ofvanstående tal, i hvilka naturligtvis äro inbegripna de sinnessvaga, hvilka ej kunna bibringas ens de elementäraste kunskaper, kan draga några slutsatser rörande ett folks bildningsgrad, är densamma lägst i de slaviska landen och bland de svarte i Förenta staterna. De romanska och magyariska landen intaga en mellanställning. Högst stå de germanska landen, de hvite i Förenta staterna och finnarna. Hvad Sverige beträffar, kan man, med den utveckling dess folkskoleväsende vunnit, vänta ett ringa antal analfabeter, och Sverige torde med skäl kunna göra anspråk på att ställas bland de land, der elementarkunskaperna vunnit den allmännaste spridningen, om ock skrifkunnigheten i glest befolkade eller fattiga trakter ej ännu blifvit så allmän, som den borde vara. Noga taget känner man ej huru dermed förhåller sig, ty de enda undersökningar, som i vårt land i det hänseendet göras, näml. de kunskapspröfningar, som företagas med de för första gången inkallade beväringsskyldiga, afse endast fullt friska manliga individer af viss bestämd ålder, och de vid dem erhållna talen kunna tjena som måttstock på bildningsgraden endast hos en kategori af svenska folket. 1875, ett par år efter det rätten till friköpning eller att sätta annan karl i sitt ställe blifvit borttagen, utgjorde af omkr. 25,000 undersökta antalet i läsning okunniga 1 proc. och i skrifning okunniga 11 proc. Att bildningsgraden hos folket sedan dess ökats, torde man få sluta deraf att nämnda procenttal (undersökningsmaterialet ungefär lika stort) 1883 nedgått till 0,3 och 3,8, 1888 till 0,1 och 1,7 och 1890 till 0,12 och 1,09.