Anemokord (af Grek. anemos, vind, och chorde, sträng), musikt., tangentinstrument, hvars strängar i de tre högsta oktaverna äro öfverspunna med silke. Medelst tangenternas nedtryckning öppnas ventiler, genom hvilka det genom metallrör strömmande vädret utgår, som sätter strängarna i vibration. Den deraf uppkomna tonen skall vara af en utomordentlig skönhet. Genom registerdrag kan ett crescendo och decrescendo åstadkommas. Anemokordet uppfans i Paris 1789 af en tysk pianofabrikant, Joh. Jac. Schnell. Ehuru prisbelönt af Académie des beaux arts i Paris, har instrumentet vunnit föga spridning. Det kallas äfven Animocorde. Jfr Eolsharpa.