Anemometer (af Grek. anemos, vind, och metron, mått), meteor., kallas ett instrument, med hvilket vindens styrka eller hastighet uppmätes. Många sådana apparater, konstruerade efter olika metoder, hafva varit i bruk, men endast den Robinson'ska, har vunnit någon allmännare utbredning. De hittills föreslagna eller utförda anemometrarna skulle kunna indelas i 2 hufvudklasser, allt efter som de afse att mäta vindens tryck eller dess hastighet. En del anemometrar gifva nämligen det tryck (i skålpund, kilogram o. s. v.), som vinden utöfvar på en yta af bestämd areal (1 qvadratfot, 1 qvadratmeter o. s. v.). Den mest använda af detta slags anemometrar synes vara den Osler'ska, uti hvilken vinden verkar på ena sidan af en skifva, som genom en flöjel ständigt hålles vinkelrätt mot vindriktningen och derigenom sammantrycker en mot skifvans baksida spänd spiralfjäder, hvars förlängningar och förkortningar kunna göras åskådliga för ögat eller genom en tråd meddela sig till den i ett rum midt under instrumentet ställda registreringsapparaten, der de af en blyertspenna intecknas på en papperscylinder (jfr Anemograf).
!!!!!!!!!!!!!OBS! figuren är felvänd, enl rättelse!!!!!!!!!!!!!! Fig. 1.
-- En annan apparat för uppmätning af vindens tryck är den Lind'ska anemometern eller s. k. Anemobarometern, hvars inrättning synes af fig. 1. Genom en, i fig. ej utsatt, vindfana riktas den öfversta horisontella delen af glasröret ständigt mot vinden. Såsom af fig. ses, verkar vinden en stigning af vattnet i det ena röret och en sjunkning i det andra. Skilnaden mellan vattenhöjderna i båda rören, hvilken afläses på skalan, gifver vindtrycket. - Äfven genom att låta vinden lyfta en pendel, hvars nedre del utgöres af en skifva, kan vindtrycket bestämmas efter den höjd, till hvilken skifvan lyftes, om pendeln inriktas i behörigt plan af en med apparaten förenad vindflöjel. - För uppmätning af vindstyrkan användas mera allmänt anemometrar, som gifva vindens
[illustration]
hastighet. Af detta slag är den Robinson'ska den vanligaste och äfven den enklaste. Dess konstruktion synes af fig. 2. På den rörliga axeln sitter ett kors, hvars fyra armar i ändarne äro försedda med ihåliga halfkulor. Emedan vinden trycker starkare på halfkulornas inre sidor än på deras yttersidor, drifves axeln omkring, och denna rörelse meddelar sig genom axelns nedre ände, som är försedd med en skruf, till ett system af sifferhjul, på hvilka de tillryggalagda hvarfvens antal afläses. Robinson har gifvit en regel för att ur antalet hvarf, som instrumentet under en gifven tid beskrifver, beräkna den väg vinden under samma tid tillryggalagt. Men det har vid noggrannare pröfning visat sig, att någon för alla instrument giltig regel icke kan uppställas, utan måste hvarje särskildt instrument i detta afseende undersökas, innan det begagnas. - På samma sätt som tryck-anemometrarna kunna äfven hastighets-anemometrarna registreras. En sådan med registrering försedd anemometer kallas Anemometrograf. På den vid Upsala observatorium använda Robinson'ska anemometrografen verkställes registreringen nere i rummet på en horisontelt liggande cylinder. Anemometerstången går ned i detta rum genom ett hål i byggnadens tak. R. K.
