Anemone, sippa, bot., växtslägte hörande till nat. fam. Ranunculaceæ, Polyandria Polygynia L., innefattande växter med krypande rotstock, som uppbär normalt treklufna eller tredelade rotblad och en eller flere alltid en-blommiga stänglar. Blomhyllet är enkelt, kronlikt. Fodret har blifvit ombildadt till 3 kranssittande skärmblad, hvilka hos en del arter (t. ex. blåsippan) sitta föga aflägsnade från blomman och alldeles hafva utseendet af ett foder, hos andra (t. ex. hvitsippan) sitta nära stängelns midt och fullkomligt likna örtblad. Till detta slägte höra två af våra allmännaste och mest bekanta växter, blåsippan (A. hepatica) och hvitsippan (A. nemorosa) båda lika omtyckta för sitt täcka utseende som i egenskap af vårens trogne följeslagar. Så fort snön nödtorftigt bortsmält (i mellersta Sverige vanligen i början af April), öppnar blåsippan sina redan på hösten färdigbildade knoppar. Hvitsippans egentliga blomstringstid är maj månad. Hos båda arterna framkomma blommorna förr än bladen. I dessas ställe har den blommande hvitsippan sina stora skärmblad, blåsippan åter det förra årets blad, hvilka genom sin fasta, läderartade byggnad blifva i stånd att öfvervintra. En tredje art, gulsippan (A. ranunculoides) är tämligen vanlig i det sydligare Sverige, en fjerde, den utmärkt vackra A. silvestris, finnes endast på Gotland. - Oaktadt sitt oskyldiga utseende hafva sipporna i ganska hög grad de skarpa, giftiga egenskaper, som utmärka hela familjen. Flere arter odlas, allmännast en varietet af blåsippan med dubbla röda blommor, "rödsippan". S. A.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.