Ängkök

Ängkök, folkkök (T. volksküchen), kallas offentliga, vanligen af kommunerna eller af välgörenhetsföreningar anlagda eller understödda anstalter, hvilkas bestämmelse är att förskaffa den fattigare befolkningen en god och närande, om ock enkel, kost till tänkbart billigaste pris. Maten beredes i stor skala och hälst medelst ångkokning (se d. o.) samt utportioneras såväl till spisning på stället som till afhemtning. Dylika inrättningar finnas numera i många större städer och industriella samhällen, särskildt i Tyskland (det första folkköket derst. öppnades i Leipzig 1849), Österrike-Ungern, Ryssland och Holland. I synnerhet hafva de tagit fart i Tyskland efter öppnandet af det första folkköket i Berlin 1866. År 1891 funnos i Berlin 15 sådana, i hvilka 10 à 12 tusen personer dagligen intogo sin måltid. Det första ångköket i Sverige anlades i Göteborg 1858 (s. å. fick Kristiania ett förträffligt sådant, ännu i verksamhet), och d. 10 Jan. 1859 öppnades ett dylikt i Stockholm i huset n:r 82 Regeringsgatan (se derom »Illustrerad tidn.» 1859, n:r 2 o. 3). Tilloppet till dessa båda var i början mycket stort, men aftog hastigt, och inrättningarna egde ej länge bestånd. Äfven i andra städer följdes exemplet, men med samma nedslående resultat. På 1880-talet inrättades i Malmö ett fortfarande mycket anlitadt ångkök, och under samma årtionde anlades tvänne sådana i Stockholm (det ena, anlagdt på Kungsholmen af grosshandl. L. O. Smith, flyttades sedan till Sundsvall). Det är emellertid först med de tre på hösten 1891 i Stockholm öppnade, under prins Karls hägn ställda ångköken, som dylika inrättningar derstädes synas hafva tillvunnit sig förtroende af just dem, till hvilkas bästa de anordnas. Dessa trenne kök (ett på Östermalm, ett på Södermalm och ett på Kungsholmen) voro under den första vintern endast provisoriska, men blefvo följande höst permanenta, hvarjämte en filial till Kungsholmsköket inrättades. I regeln serveras endast middagsmål. Portionerna (soppa samt fläsk eller kött med potates) äro af två slag: »större» portion, à 20 öre, och »mindre» portion, à 15 öre, båda utan bröd. Under räkenskapsåret d. 1 Okt. 1892–1 Okt. 1893 uppgick middagsportionernas antal (för alla fyra köken) till 478,526. Inkomsterna belöpte sig till 105,848 kr., utgifterna till 111,712. — Um anläggningen och skötseln af folkkök se M. P. Wolff: »Die ernährung der arbeitenden klassen» (1885), och G. Retzius' upps. i »Aftonbladet» 1891, n:r 265, 267 och 268.