Angler, ett forngermanskt folk, tillhörande den stora sveviska stammen. Tacitus berättar, att "anglii" jämte sex andra folk på en ö i oceanen (Östersjön) hade en gemensam helgedom, invigd åt gudinnan Nerthus. De synas då hafva haft sina bostäder från mellersta Elbe upp till Mecklenburgs kust, och der omtalas de äfven af Ptolemæus under namnet "angeiloi". Under folkvandringen undanträngdes de af eller bortveko för de antågande slaverna och uppgingo sannolikt i ett eller flere af de stora folkförbunden. En af de gamla germanska lagböckerna, den minsta af dem alla, kallas «Lex angliorum et verinorum, h. e. thuringorum». Denna uppstod sannolikt ursprungligen under 6:te eller 7:de årh. i södra Holland (der ett landskap "Thoringia" fans på venstra Rhenstranden), och det är mycket troligt, att den härrör från de gamle anglerna, hvilka vid denna tid således skulle hafva flyttat ut till Nordsjökusten. Detta styrkes deraf, att Tacitus uppräknar "varini" bland deras grannar. Dessa varini äro antagligen samme verini, som nämnas i lagbokstiteln. Spår af det angliska namnet påträffas för öfrigt flerestädes i Tyskland under tiden efter folkvandringen. Ett Engela-gau låg vid Rhen, söder om Neckar, ett Engilin mellan floderna Unstrutt och Saale, ett Ongul omtalas vid Fifelfloden i Gröningen (Friesland). Kanske har folket blifvit splittradt åt flere håll. Dock kan icke med bestämdhet sägas huruvida dessa namn härröra från de gamle anglerna. - Om det ifrågasatta sambandet mellan dem och innevånarna i det slesvigska Angel samt anglerna i England se Angel och Angelsachser. R. T.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.