Angora-get, Capra (Hircus) angorensis, zool., en varietet af get, först genom Belon (i midten af 1500-talet) bekant såsom inhemsk och hemtam på ett tämligen inskränkt område i Mindre Asien, kring staden Angora. I främsta rummet utmärker hon sig genom sitt silkesfina, 8-12 tum långa, glänsande hvita ullhår, som är kändt under namnet kamelott och hvars utförsel länge var förbjuden. Hennes zoologiska kännetecken äro: hängande öron och skrufformigt böjda horn, på hannen (bocken) störst och vanligen riktade rätt ut från hufvudet åt sidorna. I de bergstrakter, i hvilka hon lefver, är sommaren torr och varm, men den korta vintern är jämförelsevis kall, och endast under denna tid, då dessutom födan skulle tryta för henne i det fria, samlas hjordarna om nätterna i stall. Hon är således icke något ömtåligt djur. Det oaktadt misslyckades länge de ofta upprepade försöken att öfverflytta henne till Europa. Ett bland de första (måhända det allra första) af dessa gjordes år 1742 i Sverige, då J. Alströmer lät införa en bock och en get till Stockholm. Först på senare tider (1854) har man gjort nya försök i större skala, och i Frankrike synas de lofva den bästa framgång. Till följd deraf att man såg ullen på de införda djuren efter vissa år betydligt försämras, började man misströsta om rasens bibehållande: men en dylik försämring sker äfven i deras hemland, och vid sex års ålder lemnar angora-geten äfven der sämre ull, men hon eger värde genom sitt förträffliga kött. - Då Angora-getens hemland allt sedan den klassiska forntiden varit en bland de bäst kände delarne af jorden, men detta värderika djur ej finnes omnämndt, hvarken hos grekiska, latinska, persiska eller arabiska författare, är det mest antagligt, att Angora-rasen tillhörde turkarne och åtföljde dem från deras ursprungliga hemland i trakten af Altai-bergen, vid Sibiriens södra gräns. Äfven till sitt zoologiska ursprung synes Angora-geten skilja sig från den vanliga geten. Denna härstammar bevisligen från den s. k. bezoar-geten (Capra ægagrus), medan Angorageten, i synnerhet genom hornens form, närmast liknar en annan vild get-art, den s. k. skrufhorns-geten (Capra Falconeri), som lefver i Tibet. F. A. S.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.