Anicetus, påfve 157-168. På hans tid uppkom en strid mellan den österländska och den vesterländska kyrkan angående påskens firande. Den österländska kyrkan, med biskop Polycarpus af Smyrna i spetsen, försvarade det judiska bruket att äta påskalammet på en bestämd månadsdag (den 14:de Nisan) och att fira minnet af Kristi lidande och död den derpå följande dagen samt på tredje dagen derefter Kristi uppståndelses högtid, hvilken således kunde infalla på hvilken dag i veckan som hälst. Den vesterländska kyrkan åter förkastade den judiska seden att äta påskalammet och firade påsken (långfredagen och påskdagen) på bestämda veckodagar, så att uppståndelsens fest alltid inföll på en söndag (nämligen den första söndagen efter den första fullmåiien efter vårdagjämningen). Striden afgjordes först på mötet i Nicæa 325, i enlighet med den vesterländska kyrkans åsigt. J. H. B.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.