*Annerstedt, T., bevistade såsom sjelfskrifven ledamot kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 och höll sammanlagdt fyra prestmöten. Han deltog i det möte, som 1880 var sammankalladt i Upsala för att rådpläga om kyrkosångens förbättrande. Han var sedan 1857 ledamot af Mus. akademien och sedan 1860 ordensbiskop. Död i Strengnäs d. 6 Nov. 1880. J. P.
2. Annerstedt, Per Samuel Ludvig, universitetslärare, juridisk författare, ämbetsman, biskop T. Annerstedts brorson och son af konteramiralen Claes Samuel A. (f. 1799, d. 1869), föddes i Karlskrona d. 7 Aug. 1836. Han blef 1856 student i Upsala, der han 1860 aflade filos. kandidatexamen och s. å. promoverades till filos. doktor. Snart öfvergick han till juridikens studium, aflade 1862 hofrätts- och 1863 juriskandidatexamen, innehade 1864–65 landtdomareförordnanden och blef 1865 vice häradshöfding. Sistnämnda år utnämndes han till adjunkt i nationalekonomi, folkrätt samt svensk stats- och specialrätt vid Upsala universitet och 1870 till adjunkt i svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt derstädes. Efter att hafva förordnats till ledamot 1871 af den följande år i verksamhet trädande Lagbyrån och 1874 af Nya lagberedningen, återgick han 1876 till universitetet såsom professor i processrätt, dock endast för en kort tid, ty 1877 utnämndes han till revisionssekreterare och till byråchef för lagärenden i Justitiedepartementet, der han 1879 förordnades till expeditionschef. 1883 blef han ledamot af Konungens högsta domstol, men tog 1884 afsked och förordnades till ordförande i Nya lagberedningen. S. å., då denna öfverlemnat sitt förberedande utåtande om rättegångsväsendets ombildning, blef A. ledamot och 1885 vice ordförande i den »förstärkta lagberedning», hvilken tillsatts för att med anledning af Nya lagberedningens utlåtande afgifva yttrande ang. hufvudgrunderna för en ny rättegångsordning. 1892 utnämndes A. till president i Kammarrätten. Vid jubelfesten i Upsala 1877 kreerades han till juris hedersdoktor.
Den mångsidiga förmåga, hvarom alla dessa höga värf tala, har tagits i anspråk äfven för en mängd andra maktpåliggande uppdrag. Så har A. varit ledamot i komitéerna för utarbetande af förslag till stadganden om säkerhet i jernväg (1878) och till revision af gällande föreskrifter om förlag m. m. (1880), i bankkomitén (1881) och i den s. k. lappkomitén (1882). Jämte landshöfding Bergström var A. 1879 svensk delegerad vid öfverläggningar med danska och norska, komiterade ang. jämkningar i det svensk-norsk-danska förslaget till vexellag. Han var ordförande i den 1894 tillsatta fiskerilagkomitén och är ordförande i den 1895 tillsatta komitén för utredande af frågan om statsmaktens ansvar för skada och förluster, som kunna tillskyndas enskilda genom felaktig ämbetsförvaltning af de myndigheter, som hafva befattning med utsökningsmål. A. har sedan 1887 varit svensk ordf. i bestyreisen för de nordiska juristmötena. 1890 var han Sveriges ombud vid penitentiärkongressen i Petersburg och 1894 vid konferensen för internationel privaträtt i Haag. 1891 utsändes A. till England för att uppgöra handlingarna om Luleå–Gellivara-jernvägens öfverlåtelse till svenska staten. Sedan 1890 är A. ledamot af Första kammaren för Stockholms stad och var 1893–95 ordförande i lagutskottet. — A. har utgifvit bl. a. de i Ups. univ:s årsskr. införda uppsatserna Om jordstyckning (1865), Om straffmätning (1869) och Om domarens processledande verksamhet (1875), de i nordiska juristmötenas »Förhandlingar» förekommande Skall sakförareverksamheten betraktas såsom ett fritt yrke (1872) och Om handelsdomstolar (1879). Vidare har han författat Erinringar vid Nya lagberedningens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning (1885) samt i »Nordisk Familjebok» en mängd artiklar inom den juridiska afdelningen, af hvilken han haft närmaste ledningen.
3. Annerstedt, Claes, universitetslärare, historiker, bibliotekarie, den föregåendes kusin, son af rektorn vid Högre allmänna läroverket i Upsala Rudolf A. (f. 1801, d. 1876), föddes i Upsala d. 7 Juni 1839, blef 1858 student derstädes, aflade filos. kandidatexamen 1866, promoverades 1868 till filos. doktor, efter att hafva försvarat afhandlingen Grundläggningen af svenska väldet i Livland 1558–1563 samt deraf alstrade stridigheter inom Vasahuset (belönt med Geijerska priset), och kallades s. å. till docent i historia. Under åren 1869–74 förestod han adjunkturen i historia och 1879–Maj 1881 extra ord. professuren i samma ämne. Efter att 1869–79 hafva tjenstgjort som extra ord. amanuens vid Upsala universitetsbibliotek, utnämndes han 1882 till vice bibliotekarie och 1883 till bibliotekarie derstädes. Han tjenstgjorde 1868–76 som sekreterare i komitén för fortsatt utgifvande af »Scriptores rerum Suecicarum medii aevi» och var Historiska föreningens i Upsala ordförande 1869–77 och 1879–83. Såväl kronprinsen som arffurstarna Oskar, Karl och Eugen studerade under sitt Upsalavistelse historia under hans handledning. 1878–81 var han censor vid mogenhetsexamina. Han var redaktör af »Nordisk tidskrift» under dess två första år (1878–79). Svenska akademien, som 1869 och 1882 hade honom i åtanke vid fördelningen af statsanslaget för understöd åt yngre vitterhetsidkare, tilldelade honom 1877 Karl XIV Johans pris för literära förtjenster. Han kallades 1881 till ledamot af Vitt. hist. och ant. akademien samt 1884 af Vet.-soc. i Upsala.
Förutom ofvannämnda afhandling har A. författat En blick på Sveriges jernvägar (i »Svensk tidskr.», 1871), Upsala universitets historia (Första delen, 1477–1654; jämte Bihang I: Handlingar 1477–1654; 1877), Upsala universitets årsredogörelse (1877–83), Englands historia 1603–88 (i »Illustrerad verldshistoria», d. 4 och 5, 1878), Upsala universitet 1827–1877 (i »Nord. tidskr.», s. å.), Jacob Letterstedt och hans stiftelser (dersammast., s. å.), Några ord om statsjernvägar och enskilda jernvägar (i »Nat. ekon. fören. tidskr.», 1879), Axel Oxenstierna (i »Sv. tidskr.», 1889), Schefferus och Verelius, en literär fejd i 17:de seklet i Upsala (1891), Upsala universitetsbiblioteks historia intill 1702 (i Vitt. hist. o. ant. akad:s »Handlingar», d. 12, 1894) samt dessutom en mängd uppsatser och förträffliga recensioner i samfundshandlingar och tidskrifter (»Svensk tidskr.», »Hist. bibliotek», »Hist. tidskr.» m. fl.), hvilka det skulle blifva för vidlyftigt att här uppräkna. Såsom en af samtidens yppersta kännare af Nordens medeltidshistoria har A. dokumenterat sig genom det sätt, på hvilket han utgifvit fortsättningen af urkundsverket »Scriptores rerum Suecicarum medii aevi» (del III, 1 och 2; 1871, 1876). Han har dessutom utgifvit »Upsala universitets konstitutioner af år 1655» (univers.-program, 1890) och »Bref af Olof Rudbeck d. ä. rörande Upsala universitet» (I, 1661–70; med en inledning; univers.-program, 1892).
Upsala universitets bibliotek har under de år, som A. varit dess chef, ej obetydligt utvecklats. Genom A:s nitiska bearbetningar beviljade riksdagen 1887 ett anslag till byggnadens omgestaltning på 200,000 kr., hvartill universitetet tillsköt 50,000 kr. Derigenom erhöll institutionen en läsesal, tillräckligt antal arbetsrum, lämpliga kommunikationer inom och emellan lokalerna samt ett ökadt bokutrymme för 140,000 volymer, hvaraf genast 60 proc. togos i anspråk för böcker, som dittills stått undanskjutna, så att mycket utrymme ej finnes för framtida behof. Genom en energisk utveckling af sina bytesförbindelser, som tack vare den af A. 1885 utverkade portofriheten kunnat ökas från 40 år 1882 till 318 år 1894, och genom ett aldrig hvilande bemödande att vinna såväl myndigheters som enskilde lärdes intresse i utlandet har biblioteket, trots det bedröfligt knappa anslaget, lyckats uppdrifva de tryckta böckernas antal från 230,000 år 1886 till 265,000 år 1894, medan samtidigt handskrifterna, som 1886 utgjorde 11,846 nummer, ökats med 470. Af enskilda stora donationer under dessa år kunna nämnas: C. Buréns, konung Oskar II:s, K. Wahlunds, K. Walmstedts och O. Hammarstens. Hemlånen hafva nära på fördubblats. Hela bokförrådet har ordnats och signerats efter ett bestämdt system, alltunder det att det måst flyttas fram och tillbaka under det stora ombyggnadsarbetet. Den alfabetiska katalogen öfver författare har på 12 år vuxit lika starkt som förut under 8 decennier och utgör nu 222 bundna qvartband samt i färdiga supplementblad ytterligare 40 volymer. Alfabetisk anonymkatalog, som förut saknats och 1885 påbörjades, räknar nu 7,900 blad. Katalogen öfver utländska dissertationer, påbörjad 1885, räknar öfver 60,000 dylika. Handskriftskatalogerna äro numera nästan fullständiga, och hela denna dyrbara samling är väl ordnad. De otillräckliga arbetskrafterna hafva vunnit någon förstärkning, sedan 1892 års riksdag beviljade 2,500 kr. årligen till arvoden åt extra ord. amanuenser, men förr eller senare måste bristen afhjelpas genom ökandet af de ordinarie tjenstemännens antal. Riksdagen har 1895 beviljat en nödig förhöjning i bokanslaget med 9,000 kr. årligen. — A:s broder Ture A. (f. 1846, d. 1886 såsom rektor vid privata läroverket i Göteborg) författade Svenska väldet i Livland 1564–1570 (gradualafh. 1877) och Resningen 1568 (1880).