Ansigtssmärta, Fothergills ansigtssmärta, Tic douloureux, Trigeminus-neuralgi, med., kallas en sjukdom, som utmärker sig genom anfallsvis uppträdande häftiga smärtor i ansigtets känselnerver, de s. k. trillingsnerverna (nervi trigemini). Vanligen är endast den ena trillingsnerven angripen och ofta icke alla dess grenar; ansigtssmärtan är sålunda oftast begränsad till ett större eller mindre område af den ena ansigtshalfvan. Till de vanligaste formerna af sjukdomen höra den s. k. supraorbital-neuralgien, då smärtan hufvudsakligen har sitt säte i pannan, infraorbital-neuralgien, då hon uppträder i de till öfverläppen, sidoytan af näsan och nedre ögonlocket gående nervgrenarna, samt mental-neuralgien, då hon är begränsad till hakan och underläppen. - Ansigtssmärtan är en af de vanligaste bland de s. k. neuralgiernai De svårare fallen äro dock lyckligtvis sällsynta. Sjukdomen förekommer mest hos fullvuxna, i synnerhet hos qvinnor. Stundom kan man spåra ett ärftligt anlag till densamma. Så kallade nervösa personer äfvensom svaga, blodfattiga och de, som lida af vissa allmänna sjukdomar, äro mera disponerade derför än fullt friska. Vanligen framkallas han af förkylning, i andra fall genom ett yttre våld, som träffat nerven, eller ock derigenom att en främmande kropp åstadkommit en retning på densamma. Mycket ofta föranledes ansigtssmärtan af sjukdomar i närliggande delar, framför allt i hufvudskålens och ansigtets ben. Ofta, i synnerhet i frosstrakter, synes hon framkallas af samma sjukdomsorsak som frossa och uppträder då vanligen såsom supraorbital-neuralgi. Anfallen följa hvarandra i sådana fall med regelbundna mellanrum, och sjukdomen öfvervinnes ofta genom samma behandling, som är bruklig vid frossjukdomar. Smärtornas intensitet är mycket olika; de smärtor, som stundom förekomma i de svåraste fallen, torde höra till de våldsammaste, som menniskokroppen kan erfara, och man känner många sjelfinord, som varit följder af denna sjukdom. Fall finnas beskrifna, i hvilka sjukdomen försvunnit efter ett enda anfall, som räckt några minuter; men stundom kan den fortfara i åratal, ja i årtionden. Utgången beror företrädesvis på grundorsaken. Bot är i de flesta fall möjlig efter längre eller kortare tid; men stundom är hvarje behandling fruktlös.
Behandlingen vexlar efter grundlidandets beskaffenhet. Då anfallen uppträda med regelbundna mellantider, och i synnerhet vid sådana fall, som kunna betraktas såsom s. k. larverad frossa, gör kina ofta förträfflig verkan. Bland medel, som med fördel användas, må för öfrigt nämnas elektricitet och massage. Morfin och andra narcotica måste ofta tillgripas. I långvariga fall bör dock morfinet användas med stor försigtighet, för att förekomma ett efter sjukdomens hafvande qvarstående missbruk af medlet. - Stundom kan man hafva sjukdomen genom en kirurgisk åtgärd: af skärning af den sjuka nerven (neurotomi) eller borttagande af ett stycke af densamma (neurektomi) ofvan det angripna stället. P. W.