Anthelmintiska medel (af Grek. antí, emot, och hélmins, mask), med., farmak., maskdödande medel, kallar man sådana läkemedel, hvilka ega förmågan att döda och utdrifva i menniskans (och andra djurs) inelfvor såsom snyltgäster lefvande maskar, t. ex. änger, spolmask, benickemask o. s. v. De kallas äfven vermifuga (af Lat. vermis, mask, och fugare, förjaga). Allmänt kända maskmedel äro s. k. maskfrön (Flores Cinæ), renfana, rotbarken af granatträdet, kusso, kamala o. s. v. Med dylika medel drifves af allmänheten stort ofog, i det de i tid och otid gifvas åt barn, under förmenande att dessas sjuklighet härleder sig från närvaron af inelfsmaskar, hvilket dock endast mycket sällan är händelsen. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Anthelmintiska medel
Ämne: Farmaci och läkemedelsberedningar · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 841 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗