Antifoni

Antifoni (af Grek. antí, emot, och phone, röst), motsång, vexelsång. 1) Den i kristna kyrkan redan i äldre tider införda vexelsången emellan en enda stämma och en chör, eller emellan tvänne (enstämmiga) chörer. En liknande vexelsång var redan i bruk hos de gamle judarna och egypterna, liksom senare hos grekerna (chörerna i tragedier). A. säges ha blifvit införd i den grekisk-kristna kyrkan af biskop Ignatius, i den romersk-katolska af biskop Ambrosius. - 2) En enstaka, från bibeln eller någon kyrkofader hemtad strof, som sjöngs af en ensam stämma och föregick en psalm, med hvilken han stod i sammanhang i afseende på innehållet. Den af en stämma intonerade psalmen sjöngs vexelvis af dubbelchörer. När han sjungits till slut, upprepades antifonien af hela chören. - 3) I den evangelisk-lutherska kyrkan består A. dels af hela sånger, t. ex. litanian, dels af några få ord ur bibeln. I senare fallet innefattar A. intonationer, uppstämda af presten framför altaret, och ett responsorium af församlingen (eller chören). - 4) En musikalisk komposition med flere strofer, utdragna ur åtskilliga psalmer. Jfr Anthem, Antienne, Antifonale, Antifonarium.