Antologi (af Grek. ánthos, blomma, och légein, samla), egentl. blomstersamling; samling af valda (smärre) skaldestycken. Af dylika samlingar äro en grekisk och en latinsk de ryktbaraste. Den grekiska antologien sammanfattades under 10:de årh. af Konstantinos Kephalos i Konstantinopel efter flere äldre sådana och har senast blifvit utgifven af Fr. Jacobs ("Anthologia græca etc.", Leipzig 1813-17) och af Dübner (Paris 1864-72). Hon innehåller dikter af mer än 300 skalder. Trots diktprofvens mycket olika halt, är samlingen af ett oskattbart värde icke endast i poetiskt afseende, utan ännu mer såsom en vigtig urkund för kännedomen om hellenernas språk, seder och historia. - Den latinska antologien härrör från nyare tider. Jos. Scaliger lade grunden till henne genom sin samling af omkr. 250 mindre dikter (Leyden 1573). Sedan P. Burmann d. y. utgifvit en vida rikare latinsk antologi (Amsterdam 1759 och 1773), föranstaltade Meyer en ny samling (Leipzig 1835), innehållande 1,704 nummer. Senare har A. Riese utgifvit sin strängt kritiska Anthologia latina (Bd 1; Leipzig 1869-70), med 941 dikter, troget efter handskrifterna. I poetiskt värde torde den latinska antologien ej kunna mäta sig med den grekiska. - Bland öfriga literaturer utmärka sig den arabiska, persiska och turkiska för sin rikedom på antologier; mest bekant är arabernas Hamasa. - I Sverige äro diktsamlingar med titeln A. utgifna af bl. a. P. A. Wallmark och K. J. Lénström.
Nordisk familjebok · första upplagan
Antologi
Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 865–866 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗