Anton. 1) Anton af Bourbon, Henrik IV:s fader och genom honom stamfader för den franska konungaätten Bourbon, f. 1518, d. 1562. Genom gifte (1548) med Jeanne d'Albret fick han furstendömet Béarn och titeln konung af Navarra. Han deltog i sin tids religionskrig, först på hugenotternas, men sedan på katolikernas sida.
2) Anton Günther, den siste grefven af Oldenburg och Delmenhorst af den äldre oldenburgska linien. Han regerade länge och lyckligt, med klokhet undvikande att inblanda sig i trettioåriga kriget. Genom hans död, 1667, tillföll Oldenburg husets danska gren och var sedermera till 1773 förenadt med Danmark.
3) Anton Ulrik, prins af Braunschweig, f. 1714, d. 1776. Han blef 1739 gift med ryska storfurstinnan Anna Karlovna.
4) Anton, konung af Sachsen, f. 1755, d. 1836, kom på tronen vid 72 års ålder (1827). Han var en mild och fredlig regent, men hans motstånd mot alla förändringar i landets gamla styrelsesätt och hans gynnande af katolicism och protestantisk mystik framkallade ett allmänt missnöje, som 1830 bröt ut i öppet uppror. A. tog då till medregent sin brorson Fredrik August, hvilken 1836 efterträdde honom som konung.