Antropolit (af Grek. ánthropos, menniska, och líthos, sten), paleont., förstenad lemning af menniska. I anseende till menniskans sena framträdande träffas lemningar af henne blott ytterst sällan i fasta lager. I egentlig mening förstenade lemningar af menniskor äro således mycket sällsynta. Undantagsvis hafva dock under gynnande omständigheter aflagringar, som bildats i en ganska sen tid, redan antagit en fullständig fasthet, och i sådana hafva någon gång skelett af menniskor blifvit funna. Särskildt bekant är i detta hänseende en kalksten, som ännu håller på att bildas vid stranden af ön Guadeloupe. Den innehåller skelett af karaiber, och ehuru allenast omkr. 200 år förflutit, sedan dessa stupade i en strid, har stenen dock redan nått en ganska stor fasthet. - Ordet antropolit brukas numera sällan. Hos äldre författare (Linné m. fl.) betecknas dermed ej blott förstenade skelett eller skelettdelar af menniska, utan äfven sådana lemningar af hela menniskokroppar, som blifvit bevarade genom indränkning i en saltlösning. En sådan menniskokropp träffades en gång i Falu grufva: liket af en arbetare, som omkommit i grufvan, återfans nämligen efter nära 50 år, fullt igenkänligt. Det hade blifvit genomdränkt af vitriol-lösning och derigenom skyddadt från förruttnelse. Efter upptagandet tillhårdnade det och förvarades sedan länge som en kuriositet, men började slutligen sönderfalla. G. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Antropolit
Ämne: Fossila djursläkten och paleontologi · Paleontologi och fossila organismer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 872 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗