Apati (Grek. apátheia, af nekande a och páthos, lidelse), känslolöshet, slapphet (både i fråga om kroppen och själen); hög grad af liknöjdhet. Mellan A. och det likbetydande Flegma gör man vanligen den skilnaden, att det förra har sin grund i inre eller yttre lidanden och motgångar, då deremot det senare mestadels beror på medfödda anlag eller vällefnad. - I filosofiens historia spelar ordet A. en vigtig rol, men har tillika fått en i någon mån förändrad betydelse. Det betecknar nämligen der visserligen frihet från känslor, lidelser och begär, men en frihet, som ej är följden af svaghet (frånvaro af kraft att mottaga eller motstå), utan tvärtom har sin grund i en hög grad af viljekraft och är likbetydande med sjelfbeherskning. I denna betydelse togs ordet A. t. ex. af stoikerna, hvilka satte apatien såsom menniskans högsta mål och högsta goda. Enligt dessa filosofer voro känslor och lidelser "sjukdomar hos själen", hvilka menniskan ej borde tillåta blifva det för hennes handlingar bestämmande. Se vidare Stoikerna. B. M.
Nordisk familjebok · första upplagan
Apati
Ämne: Människan, själen och livsåskådning · Filosofi, religion och bibeln
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 881–882 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗