Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Apologi

Ämne: Kyrkofäder och bibelskrifter · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 904–905 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Apologi (Grek. apologia, försvar), försvarsskrift eller försvarstal för en anklagad. Ordet nyttjas i synnerhet om de försvarsskrifter för kristendomen, hvilka i de första årh. utgåfvos mot judiska och hedniska motståndares beskyllningar för sedeslöshet, upprorsanda och ovetenskaplighet. Bland författarna till sådana apologier, de s. k. Apologeterna, från denna tid må nämnas Quadratus och Aristides, de förste apologeter vi känna, vidare Justinus Martyr, Tatianus, Theophilus från Antiochia, Minucius Felix, Athenagoras, Hermias, Clemens Alexandrinus, Tertullianus, Origenes, Lactantius och Eusebius af Cæsarea. Hedendomens korta återupplifvande under Julianus framkallade apologier af Cyrillus från Alexandria, Gregorius från Nazianz m. fl. Då muhammedanismen fått fast fot i Spanien, måste den kristna apologien åter framtaga sina vapen och nu rikta dem dels mot den arabiska filosofien, dels ock mot den judiska visdomen, som äfven i Spanien fått ett fält för sin verksamhet. Skolastikernas skrifter, i synnerhet de som utgåfvos af Anselm och Tomas från Aquino, söka att rättfärdiga kristendomen inför förnuftet och filosofien. Reformationstidens inre strider uppslukade allt annat intresse, och först i 17:de årh. uppstod åter ett slags apologi, representerad af bl. a. Pascal och Hugo Grotius. Mot de anfall, som i 17:de och 18:de årh. gjordes mot den positiva kristendomen af deister och naturalister, encyklopedister och fritänkare af alla slag, uppväxte en rik literatur, hvars syfte var än att försvara kristendomen, såsom den fullkomligaste religionen, än att bevisa nödvändigheten af en öfvernaturlig gudomlig uppenbarelse. Detta sökte man uppnå dels genom rent vetenskapliga arbeten, dels ock genom populära skrifter, med hvilka man ville motarbeta de ofvan nämnda riktningarnas inflytande på folket. Bland de många författare, som skrifvit dylika apologetiska skrifter, må nämnas bland protestanterna Abbadie, Buttler, Addison, Hess, Nösselt och Less; bland katolikerna Bergier, Mayr och Chateaubriand. I 19:de årh. har man utbildat en särskild gren inom teologien, apologetik, med uppgift att uppställa de grundsatser, på hvilka apologien eller försvaret för kristendomens sanning skall stödja sig. Strauss' "bekanta bok "Leben Jesu" framkallade i senare tider en mängd apologetiska skrifter, bland hvilka må nämnas "Föreläsningar öfver Jesu lefverne" af H. M. Melin. G. O. L.