Aquileja

Aquileja, romersk stad, anlagd 182 f. Kr. nära Adriatiska hafvet, i veneternas land. Det blef hufvudort för det romerska kejsarrikets nordöstra provinser, Italiens nyckel mot de södra germanfolken och under M. Aurelius rikets starkaste fästning, mot hvilken markomankrigets storm uttömde sin våldsamhet. Staden, som under den senare kejsartiden räknade 100,000 innevånare, blef slutligen 452 e. Kr. af Attila, på hans återtåg efter slaget på Katalauniska fälten, intagen och i grund förstörd. En del af innevånarna skola då hafva flytt söderut till lagun-öarna vid Brentas utlopp och der grundat Venedig. A. blef visserligen efter en tid åter uppbygdt, men dess storhet var tillintetgjord. Anmärkas kan, att biskopen derstädes under 500-talet antog titeln af patriark, med anspråk på att i rang intaga platsen efter biskopen i Rom. Hans makt inskränktes likväl af grannbiskoparna. Patriarkatet flyttades 1451 till Venedig och blef 1750 upplöst. - Nu är A., af slaverna äfven kalladt Aglar eller Voglej, en obetydlig ort - med 1,956 innev. (1869) - i österrikiska grefskapet Gradisca, men eger en stor kyrka i romansk stil. Under de senare åren hafva der anstalts stora arkeologiska gräfningar, hvarvid träffats massor af antika saker, vittnen om den forna storheten. B. T.