Archegonium (af Grek. arche, början, och gonimos l. gonios, alstringsduglig), bot., kallas det honliga organet hos mossor och kärlkryptogamer (ormbunkar och deras närmaste slägtingar). Hos de förra uppträder det på den bladbärande generationen, hos de senare åter på den dvärglika bålgenerationen, på protalliet. Det är alltid mikroskopiskt litet och har en flaskformig gestalt. Dess öfre del kallas hals och dess nedre del buk. Dess väggar bildas af parenkymceller, hvilka i halsen oftast äro anordnade till 4 longitudinella rader. I buken ligger den egentliga honcellen, äggcellen, och ofvanför denna - hufvudsakligen uti halsen - en cellrad af (hos kärlkryptogamcrna) 2 eller (hos mossorna) flere celler, de s. k. kanalcellerna. Dessa öfvergå före befruktningen till slem, hvilket, framqvällande mellan halsens 4 toppceller och sålunda skiljande dem från hvarandra, gör väg åt de hanliga cellerna, anterozoiderna, som nu genom cellslemmet begifva sig ned till äggcellen. Af archegoniets befruktade äggcell utvecklas hos mossorna den s. k. sporfrukten, sporogonium, hos kärlkryptogamerna åter ett litet växtämne, ett embryo, som utan någon hvila fortsätter sin ytterligare utbildning. Hos mossorna utvecklas efter befruktningen ej blott äggcellen, utan äfven archegonie-bukens vägg. Denna utbildar sig nämligen till ett organ, som åtminstone till en början innesluter hela sporogoniet och som särskildt hos löfmossorna, der det slutligen upplyftes och blir sittande löst ofvanpå toppen af sporogoniet, gör skäl för sitt namn af mössa, calyptra. V. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Archegonium
Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 980–981 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗