Arckenholtz

Arckenholtz, Johan, historiker, föddes d. 9 Febr. 1695 i Helsingfors. Han blef student i Åbo 1713, flydde s. å., vid ryssarnas anfall, öfver till Sverige och blef student i Upsala, inskrefs 1718 i Svea hofrätt, reste 1720 utrikes, ingick vid återkomsten, 1725, i kansliet, men begaf sig snart åter på utländska resor, från hvilka han återkom 1732. Sina iakttagelser under dessa resor sammanfattade han i en skrift, i hvilken bland annat fälldes åtskilliga hånfulla yttranden om "prest- och jesuitvännen" Fleury, Frankrikes d. v. premierminister. Ett par af A:s kamrater hade honom ovetande tagit afskrifter af arbetet (som aldrig blifvit tryckt); det blef derigenom bekant för Gyllenborg och Höpken, och vid nyårstiden 1736 sändes utdrag derur till kardinal Fleury, som blef mycket förbittrad. Saken fick väl tills vidare hvila, men vid 1738 års riksdag upptogs den af det nya hattpartiet, som, för att ställa sig väl med Fleury, lät anklaga A. genom Sekreta utskottet och tvang riksrådet att afsätta honom från hans plats som registrator i kansliet. Förföljelsen var i alla afseenden lumpen och vanhederlig för Hattarna. A. var emellertid afstängd från all vidare befordran på den svenska ämbetsmannabanan, och han slöt sig nu afgjordt till hattpartiets vedersakare. Invecklad i intrigerna vid riksdagen 1740-41, blef han jämte flere andra, häktad (Febr. 1741), ställd inför en Sekreta utskottets domstol, undergick svår tortyr och dömdes till fästning "på behaglig tid". Derifrån frigafs han efter ungefär halftannat år (Mars 1743). Konung Fredrik utnämnde honom sedermera (1746) till hessisk hofbibliotekarie och hofråd. Sin ledighet hade han begagnat till historiska forskningar, hvilkas frukt blef Mémoires concernant Christine, reine de Suède (Amsterdam o. Leipzig 1751-60), ett arbete i 4 qyartband, som utgör en af hufvudkällorna till drottning Kristinas historia. För detta arbete blef han invecklad i en literär fejd med Holberg, hvars förklenliga yttranden om Kristina (i hans "Danmarks riges historie" och i "Heltinders eller navnkundige damers sammenlignede historier") A. angrep. För öfrigt utgaf A. flere smärre historiska och politiska skrifter. 1756 anhöll han hos ständerna att återfå sitt ämbete, men hans ansökan blef afslagen, och först sedan hattarna blifvit störtade, återkom han, 1766, till Sverige på uppmaning af Adolf Fredrik, som försett honom med en årlig pension och uppdragit åt honom att skrifva konung Fredriks historia, hvilket arbete dock icke blef utfördt. A. dog i Stockholm den 12 Juli 1777. R. T.