Walcker

Walcker, Elias von, ämbetsman, pietist, född i Gefle 1660, hette ursprungligen Wolker och härstammade från en till Sverige inflyttad engelsk slägt. Efter afslutade studier i Upsala ingick han i Reduktionskommissionen och Svea hofrätt, der han 1691 blef liqvidationskommissarie. W. var en af de förste, som i Sverige anslöto sig till den pietistiska rörelsen. 1699 började han och några likasinnade regelbundet komma tillsammans för att gemensamt läsa bibeln och samspråka öfver det lästa. De anklagades för deltagande i olofliga religiösa sammankomster, och Stockholms konsistorium anställde undersökning derom 1703. Men saken synes den gången icke hafva ledt till någon påföljd. Icke häller hindrades deraf W:s befordran, ty 1704 utnämndes han till kamrer i Generalsjötullkontoret. År 1712 angafs han åter -- jämte assessor G. Lybecker och några andra -- för hållande af konventiklar. En för denna sak tillsatt kommission förklarade, att de anklagade gjort sig skyldiga till ohörsamhet mot öfverhetens bud och villfarelser i läran. De drabbades emellertid icke af något annat straff, än att de såsom kätterska ansedda böcker, hvilka träffades i deras ego, och särskildt de af W. sjelf författade, togos i beslag. 1719 utnämndes W. till kamrer i Tull- och licentkontoret, och 1720 adlades han, hvarvid han ändrade sitt namn till von W. Han fick kammarråds afsked 1731 och dog 1733.