Areopagen (Grek. Areiópagos), den äldste och mest berömde domstolen i Athen. Den kallades så, emedan den sammanträdde på Ares' kulle (Áreios págos), en v. om Akropolis belägen vild klippmassa, vid hvars fot låg ett litet tempel, helgadt åt eumeniderna, det skuldbelastade samvetets gudamakter. Areopagens ursprung är att söka i Athens äldsta sagotid, och enligt myten stod Ares sjelf en gång till rätta inför densamma, med anledning af mordet på Poseidons son Halirrhothios. En ny organisation synes denna urgamla domstol hafva fått af Solon, som derför af några sagesman uppgifves såsom dess stiftare. Areopagen bibehöll under alla tider en konservativ och aristokratisk karakter. Dess medlemmar, areopagiterna, innehade sin befattning på lifstid och kunde endast väljas bland afgångna arkonter. De voro således personer af mogen ålder, hög samhällsställning och bepröfvad duglighet. - Under areopagens domvärjo hörde hufvudsakligen mål, som angingo mord, förgiftning, mordbrand, rof och landsförräderi. Ransakningarna höllos under öppen himmel. Såväl anklagaren som den anklagade fick hålla två tal, men det var, tvärt emot bruket vid Athens öfrige domstolar, strängeligen förbjudet att söka väcka domarenas medlidande eller på annat sätt inverka på deras känslor. (Likväl torde uppgiften, att domstolens sammanträden, för att hindra domarena att se de anklagades jämmerfulla miner och åtbörder, hållits i nattens mörker, bero af ett misstag.) Om lika många röster afgåfvos för och emot den anklagade, ansågs han frikänd. Det stod den anklagade fritt, utom vid anklagelser för fadermord, att ännu efter det första försvarstalet genom frivillig landsflykt undandraga sig den väntade domen. - I allmänhet gällde vid denna domstol mera billighetsgrundsatser än stränga juridiska principer, och areopagens domslut stodo inom hela den grekiska verlden i största anseende för oveld och rättvisa. Utom sin hufvudsakliga bestämmelse såsom brottmålsdomstol, kunde areopagen äfven såsom ett slags statsråd ingripa i rent politiska förhållanden, särdeles under kritiska och utomordentliga omständigheter. För dess befogenhet i detta hänseende synas dock aldrig några bestämda gränser hafva blifvit uppdragna. På höjden af makt och inflytande stod areopagen under persiska krigen. Af Perikles skall dess verksamhet hafva blifvit inskränkt. Sedermera synes den dock under det peloponnesiska kriget hafva återvunnit sin förra myndighet, och ännu under den romerska tiden hade den en högt aktad ställning. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Areopagen
Ämne: Athen: stat, kult och samhällsliv · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 1001–1002 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗