Areometer, rättare Aræometer (af Grek. araiós, tunn, och métron, mått), fys., således eg. mätare af tunnhetsgraden, kallas äfven hydrometer eller gravimeter (sänkvåg) och är ett instrument för bestämmande af fasta och flytande kroppars specifika vigt. Dess användning grundar sig på ett korollarium till den archimediska principen, enligt hvilket en på en vätska simmande kropp väger lika med det s. k. deplacementet, d. v. s. den vätskemassa, som af kroppens nedsänkta del undantränges eller med detsamma har lika stor volym. Areometrarna indelas i tvänne hufvudklasser, vigts-areometern och skal-areometern. 1) Af areometrar tillhörande det första slaget är den Nicholson'ska (fig. 1) den allmännast begagnade. Här, liksom vid alla andra vigts-areometrar, belastas instrumentet med vigter, till dess det nedsjunker till ett på instrumentet anbragt märke och således lika djupt i alla vätskor. Med detta instrument kan man bestämma specifika vigten både hos fasta och flytande ämnen. Det förra tillgår sålunda, att man i skålen (C) lägger vigter, till dess märket (E) på instrumentets hals
Fig. 1. kommer i vattenbrynet, derpå ditlägger kroppen och borttager så många vigter, att areometern å nyo nedsjunker till märket (E), och slutligen flyttar kroppen ned i den skålformiga fördjupningen (B) samt ersätter den vigtsförlust, som kroppen enligt den archimediska principen lidit till följd af nedsänkningen i vätskan, genom att lägga vigter på skålen (C), till dess märket å nyo sammanfaller med vattenytan. Skulle kroppen vara lättare än vatten, omvändes instrumentets nedre del, så att fördjupningen (B) hindrar kroppen att uppstiga. Ur dessa tre vägningar finner man lätt såväl kroppens som den undanträngda vätskemassans vigt och behöfver blott dividera den förra med den senare för att erhålla kroppens specifika vigt. - Vill man begagna denna areometer till att bestämma specifika vigten af en vätska, så nedsänkes den genom belastning med vigter till märket (E), först i vätskan och sedan i vatten. De i båda fallen pålagda vigterna, adderade till areometerns egen vigt, hvilken särskildt genom vägning en gång för alla utrönes, gifva de undanträngda vätskemassornas vigter. Vätskans specifika vigt erhålles sedan helt enkelt genom att dividera den förra summan med den senare. - 2) Skal-areometern, som endast kan användas för bestämmande af vätskors specifika vigt, belastas icke med olika vigter, såsom vigts-areometern, utan man bedömer specifika vigten hos vätskan af det djup, till hvilket areometern i henne nedsjunker, hvilket sker djupare i lättare än i tyngre vätskor. För att bestämma detta djup är röret graderadt, såsom ses af fig. 2. Instrumentet erhåller tillräcklig stabilitet, derigenom att dess nedersta afrundade del är fylld med qvicksilfver eller blyhagel. Om skalan direkte angifver den nedsänkta delens volym, kallas instrumentet volumeter. Den punkt på skalan, till hvilken ett sådant instrument sjunker i destilleradt vatten af 15° temperatur, plägar utmärkas med 100. Denna punkt ligger högt uppe på skalan å sådana volumetrar, som användas för tunga vätskor, vid skalans nedre ände deremot på instrument för lätta vätskor. Är röret fullt cylindriskt, så blifva volumeterns grader lika stora. Antag exempelvis, att instrumentet sjunker i en vätska till delstrecket 54. Vätskans specifika vigt erhålles då genom att dividera 100 med 54, således - 1,85. Sjunker åter volumetern till 125, så är vätskans specifika vigt 100/125 = 0,8. För
Fig. 2 att bespara observatören denna räkning, angifver skalan på somliga areometrar direkte specifika vigten, i hvilket fall skaldelarna naturligtvis måste göras olika stora. Under denna form kallas instrumentet densimeter. Äfven förekomma areometrar med båda skalorna bredvid hvarandra på samma rör. Utom dessa med rationel skalindelning försedda areometrar begagnas äfven ganska allmänt areometrar med arbiträr skala. Dit höra Beaumé's, Cartier's och Beck's skal-areometrar. Vid deras begagnande måste man ur särskilda tabeller uttaga det värde på specifika vigten, som svarar mot ett på skalan observeradt gradtal. - Jämte nu beskrifna s. k. allmänna areometrar, hvilka kunna begagnas vid hvilken vätska som hälst, har man äfven konstruerat areometrar för särskilda vätskor och med skalor, som direkt angifva procenthalten af det ämne, som finnes i lösningen. Af detta skäl benämnas de vanligen procent-areometrar. Sådana äro alkoholometern, ölprofvaren, saltprofvaren eller gradervågen, galaktometern eller mjölkprofvaren, lutprofvaren m. fl. - Skal-areometern förfärdigas vanligen af glas, men man har äfven sådana af metall. Vid alla observationer med skal-areometern måste afseende fästas vid vätskans temperatur. Skalan är nämligen riktig blott vid en bestämd temperatur, som vanligen är utsatt på instrumentet. Den korrektion, som af denna orsak bör anbringas till det aflästa gradtalet för att gifva det rätta värdet på specifika vigten, erhålles ur särskilda för ändamålet upprättade korrektions-tabeller. R. R.