Arf,jur., en död persons qvarlåtenskap, för så vidt den på grund af lagens föreskrift öfvergår till en eller flere af hans skyldemän.
Ordet kan ock betyda den vid en persons frånfälle skeende öfverflyttningen till slägtingar af rätt till qvarlåtenskapen. Denna öfverflyttning kallas bröst-arf, om qvarlåtenskapen öfvertages af den dödes afkomlingar, bak-arf, om den öfvertages af någon, hvilkens afkomling den döde sjelf är, och sido-arf, om den öfvergår till någon, som är i sidoskyldskap med honom.
Literatur om arf med hvad dit hörer: Schönberg, Den nye danske arvelov (Kjöbenhavn 1846); Hallager, Den norske arveret (Kristiania 1862); Nordling, Föreläsningar öfver ärfdabalken (Upsala 1872), och Nordling, Föreläsningar öfver behandlingen af död mans bo m. m. (Upsala 1875). E. V. N.