Arfvejord, jur., fastighet på landet, hvilken egaren fått genom arf, eller som, efter sådan fastighets afgång, intagit hennes ställe.
Motsatsen till arfvejord är aflingejord, d. v. s. sådan landfastighet, som egaren bekommit genom annat fång än arf. Från aflingejord bör dock skiljas bördköpt jord, d. ä. landfastighet, som egaren antingen omedelbart förvärfvat af en skyldeman inom bördsleden, då fastigheten i öfverlåtarens hand var slägtjord, d. v. s. arfvejord eller bördköpt jord (= bördköpt jord i inskränkt mening), eller löst till sig genom bördesprocess, sedan en skyldeman inom bördsleden föryttrat densamma, ehuru slägtjord, till främmande man (= bördlöst jord).
Arfvejord kunde förr icke bortgiftas eller borttestamenteras, såsom det nu kan ske enligt förordning af d. 21 Dec. 1857. Rätten att genom börd vinna arfvejord upphäfdes genom förordning af d. 22 Dec. 1863. Nu mera har begreppet arfvejord betydelse blott med afseende på makars egendomsrätt. Ärfd landfastighet tillhör nämligen den make enskildt, som ärft henne. Bördlöst jord är ock enskild egendom för den make, i hvilkens börd hon blifvit löst. E. V. N.