Arkadien, i forntiden landskap i midten af Peloponnesos. Det gränsade i n. till Achaja, i ö. till Argolis, i s. till Messenien och Lakonien och i v. till Elis. På tre sidor omgafs det af väldiga berg med topparna Gyllene (nu Ziria) i n. ö., Eurymanthus (nu Olonps) i n. v. och Lycæum (nu Diaforti) i s. v. Äfven landets inre genomstrykes af skogbevuxna bergskedjor, som innesluta natursköna dalar, från hvilka vattnet bortledes endast genom underjordiska kanaler. Hufvudfloden är Alpheus, som rinner åt v. Landet, som är bäst passande för boskapsskötsel, förblef på grund af sin otillgänglighet oberördt af den doriska vandringen.
Innevånarna i det gamla Arkadien voro ett herdeoch jägarefolk, som älskade musik och dans och som länge bevarade sina enkla seder. Detta har föranledt senare skalder, i synnerhet författare af herdeqväden, att prisa A. såsom ett hem för paradisisk oskuld och stilla lycka. Hos främmande stater togo arkadier ofta tjenst såsom legosoldater. I politiskt afseende bestod landet af ett betydligt antal smärre stater, som dock aldrig sammanslöto sig till ett fast förbund, hvarför folket ej häller spelade någon historisk rol. Epaminondas' försök att göra A. till en centralistisk förbundsstat med Megalopolis till hufvudstad hade ingen framgång. — Nu bildar A. (tillsammans med Kynuria) en nomarki i konungariket Grekland. 79 qv.-mil, 140,922 innev. (1870). Hufvudstad Tripolitza.