Årman (Isl. ármaðr), fornnordisk benämning på en person, som stod i en annans tjenst såsom förvaltare af hans egendomar och uppsamlare af hans inkomster. Dylika förtroendemän voro vanliga hos konungen, ärkebiskopen och i synnerhet hos biskoparna, för hvilkas räkning de skulle indrifva bötesmedel för öfverträdelse af kyrkolagarna. E. H.