Armatoler

Armatoler ("beväpnade", af Lat. arma, vapen) l. Klefter (Nygrek., "röfvare"), namn på innevånarna i de s. k. Armatolierna i norra Grekland (särskildt i Macedonien, Epiros och Tessalien). Då Grekland på 1400-talet eröfrades af den turkiske sultanen Muhammed II, drog sig befolkningen, under tappra anförare, s. k. "kapitani", tillbaka till bergen i nämnda landskap och underhöllo derifrån ett ständigt guerillakrig mot eröfrarna. Kapitano'n samlade omkring sig en skara af 50-200 ynglingar och män, som svuro honom trohet i lif och död, och med dem öfverföll han turkarna, hvar hälst de träffades. Då de turkiske ståthållarna sågo sig oförmögna att skydda sig mot deras anfall, inläto de sig vanligen med dem i underhandlingar, hvilka slutade dermed, att kapitani, under vilkor att förhålla sig fredligt, fingo sold och lifsmedel samt rättighet att vara de styrande, hvar och en inom sin "armatolia", det distrikt som han skyddat med sina vapen. De bedrifter, som utfördes af berömda klefter, firades i sånger, hvilka sjöngos öfver hela Grekland. Det var armatolerna, förnämligast de albanesiske, som på hetärians kallelse först grepo till vapen och sålunda började det grekiska frihetskriget. De utmärktaste armatol-cheferna i detta krig voro Eustrates, Gogo, Georg Zongas, Safakas, Georg Makry, Karaiskakis, Mitzo Kondojannis, Johannes Panuryas, Kaltzodemos (som stupade vid Missolunghi), Odyssevs, Georg Karatasso, Kristos Mestenopulos och Markos Botzaris, som stod i spetsen för sulioterna.