Årsring, bot. Hos ingen flerårig växt fortgår tillväxten oafbrutet; i alla klimat — under vintern i kallare luftstreck, under den torra årstiden i varma — inträder en hvilotid, under hvilken bildningsväfven (cambium) icke fortsätter sin verksamhet. Enär den väfnad, som bildas, då verksamheten åter upptages vid vårens eller regntidens inbrott, är till färg och täthet eller andra förhållanden olik den senast eller närmast före hvilotiden afsatta väfnaden (veden i en trädstam), framträder gränsen mellan de båda växtperioderna ganska skarp och tydlig äfven för blotta ögat och visar å ett tvärsnitt af stammen formen af en ring. Och då för hvarje år en ny sådan bildas, så hafva dessa ringar med rätta kallats årsringar. Genom att räkna vedens årsringar får man veta det förhandenvarande trädets ålder. Vårvedens celler och kärl äro vidare än höstvedens, hvilka äro mycket trängre och smalare. Detta kan bero deraf att vårveden icke tryckes så hårdt arf barken, hvilken i regeln under vintern bildat sprickor, hvaremot, alltefter som veden växer till i tjocklek, barken mot slutet af sommaren sluter fastare till kring stammen. Af årsringarnas olika bredd kan man äfven finna, att vissa år varit mer eller mindre gynsamma för tillväxten. — Inom tropikerna, der luftens fuktighet och torka kan omvexla med små mellanperioder under de två hufvudårstiderna, bilda somliga träd falska, mindre utpräglade årsringar. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Årsring
Ämne: Svampar, alger och växtanatomi · Växter och botanik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 457–458 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗