Ärter

Ärter (sing. ärt) l. ärtor (sing. ärta), bot., kallas fröna af Pisum arvense L., som hör till nat. fam. Papilionaceae L. (se d. o.), kl. Diadelphia L. Den odlade likasom den vilda ärten är en tämligen stor glatt ört med sammansatta blad, hvilkas gemensamma bladskaft slutar med ett grenigt klänge och 1–2 par äggrunda, elliptisk–rundade, blågröna småblad, hvilka äro mindre än de vid basen halft hjertlika och groft hvasstandade stiplerna, som äro bredt aflånga–elliptiska. Blomskaften från bladvecken uppbära 1–2 fjärilslika blommor med violett segel, vingarna röda och kölen nästan hvit. Den odlade P. sativum L. har hvita blommor. Dess frön, allmänt kallade »ärter» eller »ärtor», äro sferiska och gulhvita samt odlas i många varieteter i våra trädgårdar. Bland de bästa sorterna må nämnas stora engelska sabelärter, halfstammiga ärter, Luleå tidiga ärter, Vilmarinsärter och Furst Bismarck, hvilka äro lämpliga att anrätta såsom »sockerärter», näml. de späda, hela baljorna. Dessa hafva en sötaktig smak, till skillnad från s. k. »sprit-ärter», hvilkas förnämsta slag äro Roslagens, early wonder, Uplands, champion of England och åtskilliga andra. — Det är bekant, att om skeppsbord »ärter och fläsk» är en stående rätt. Denna sammansättning af födoämnen, gjord af instinkten, är fullkomligt rationel och riktigt fysiologiskt funnen, enär de qväfverika ärterna behöfva en tillblandning af fett, som erhålles genom fläsket. O. T. S.