Assyrerna, "Asiens romare", som de ej utan skäl blifvit kallade, voro ett kraftigt och krigiskt folk. Ingen af Asiens många eröfrande stammar har så länge bibehållit sin kraft oförminskad utan att urarta till slapphet och vek-lighet. Riket utgjorde en med oinskränkt despotism styrd monarki. Konungen var omgifven af en stor, ordnad hofstat, hvilken på samma gång utgjorde landets högsta ämbetsmannakår. Landet bestod dels af provinser, som styrdes af kungliga fogdar, dels af vasallstater. De senare bibehöllo i allmänhet sina egne lagar och inrättningar tillika med sina legitima furstehus. Allt som rörde förvaltningen var ordnadt på det mest utmärkta sätt. Det löpande året uppkallades efter någon högre assyrisk ämbetsman, alldeles som man i Eom räknade efter konsulerna. Krigskonsten, var högt utvecklad, såväl i afseende på härens organisation och utrustning, som i hvad som angick den rena strategien. Bland folket rådde en fullständig jämnlikhet utan alla kaster eller ärftliga företrädesrättigheter. Lag-skipningen var drakonisk och straffen grymma.
Folkets kultur, -både den andliga och den verldsliga, stod synnerligen högt, men assyrerna kunde dock icke i fredliga näringar tafla med sina babyloriske fränder. Deras odling var kommen från Babylon; från babylonerna hade de lånat sin skrift, och de gudar, som dyrkades i Ninives tempel, tillbådos äfven i Babylons (se Babylonien och Kilskrift). Endast i ett afseende voro assyrerna ojämförligt öfverlägsna babylonerna, nämligen i bildande konst: på detta område var den assyriska kulturen både rik och sjelfständig. Arkitekturen är storartad. Templen och palatsen resa sig på 30- 40 f. höga terassformiga underbyggnader af tegel. Mstan hela Xinive var bygdt på en sådan konstgjord platå. Byggnaderna uppfördes af tegelstenar, hvilka, medan de ännu voro mjuka, lades öfver hvarandra, så att murarna, då de hårdnat, bildade en kompakt massa. Det jämförelsevis bräckliga byggnadsämnet medförde åtskilliga egendomligheter i konstruktivt hänseende. Murarna gjordes tjocka, endast en våning höga, och då de ej kunde uppbära något tak med större spännvidd, måste de ställas nära hvarandra. Palatsens salar likna derför långa gallerier. Taken voro antingen af trä, delvis öppna (för att insläppa ljus, enär väggarna saknade fönster), eller ock stundom lätta hvalf eller kupoler, urhålkade i en kompakt tegelstensmassa, sådan att. murarna kunde bära densamma. Smärta kolonner af trä funnos äfven, men mera för att tjena ett dekorativt än ett konstruktivt ändamål. Dessa, liksom allt trävirke, som an-
vändes till tak eller inredning, förstördes i den brand, som öfvergick städerna. Kolonnerna finnas emellertid afbildade å relieftaflor n a; de sluta i dubbla voluter - urtypen till den io-niska pelarordningens kapital. De inre väggarna i de store salarna voro till en viss höjd beklädda med alabasterskifvor och derofvan med glase-radt tegel. Alabasterskifvorna prydas af relief-bilder, med ämnen hemtade från konungarnas lif, krigsföretag, jagter, offer m. m. Dessa bilder visa mycken liftullhet i kompositionen ^figurerna äro realistiskt tecknade. Som ornament användes textila motiv, stiliserade palmetter o. d. Vid ingången till salarna stå väldiga sfinxfigurer som portalväktare.
Sju kungliga palats, i Kileh-sjirgat, Nimrud. Kujundsjik och Korsabad, hafva någorlunda fullständigt blifvit undersökta af Botta, Rouet, Place, Layard, Loftus m. fl. Af templen har ännu intet blifvit utgräfdt, endast smärre helgedomar, som varit förenade med de kungliga palatsen. De rikaste samlingarna af de utgräfda fornlemningarna finnas nu i Paris (Louvren) och London (British museum). Nationalmuseum i Stockholm eger i sin skulptursamling några gipsaftryck, bland dem ett par kolossala portalväktare, flere reliefer, t. ex. af Assurnasirpal på lejonjagt, en stadsbelägring m. m., samt en afgjutning af Salmanasar IV:s berömda svarta obelisk (från hans palats i Kalah), hvilken framställer en hyllning af de besegrade folkens sändebud.
Literaturen öfver Assyrien är ganska rik. Utom en mängd uppsatser i "Journal asiatique", "Revue archéologique", "Journal of the royal asiatic society" in. fl. tidskrifter kunna anföras såsom de vigtigaste arbetena: Botta, Le monument de Ninive (1846-50); Layard, Niniveh and its remains (1849) m. fl.; G. Rawlinson, The jive great monarchies of the ancient world (1862); Öppert, Histoire des empires de Chaldée et dAssyrie (1865); G. Smith, History of Asswr-banipal (1871); Schrader, Die keilinschriften und das alte testament (1872); Y. Schmidt (dansk), Assyriens og ^Egyptens gamle historie (1872); Ménant, Annales des rois öJAssyrie (1874) m. fl. Dertill komma särskilda arbeteri öfver kilskriften, det assyriska språket o. s. v. På svenska eger man i Es. Tegnérs Ninices och Babylons kilskrifter (Sthlm 1875) en kortfattad, men särdeles väl skrifven öfversigt öfver Mesopotamiens gamla kultur och histora. Fr. Lenormant har i sin Manuel (Thistoire ancienne de 1'oriewt (1868) lemnat en framställning af hela Orientens fornhistoria, och det är närmast efter detta arbete, jämfordt med Ménants, som Assyriens historia här blifvit framställd. Dock hafva andra framstående kilskriftforskar.e i flere vigtiga punkter framställt afvikande åsigter, och forskningen har ännu visst icke kommit till full klarhet öfver alla punkter af Assyriens historia. R. T.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.