Austrvegr, "österväg", är det fornisländska och fornnorska namnet på landen ö. och s. om Östersjön, ofta nyttjadt af Sturlasson m. fl. jämte de liktydiga Austrlönd och Austrriki. I denna bemärkelse förekommer det sistnämnda äfven på en runsten i Södermanland. Ovisst är, om dessa ord i denna speciella geografiska betydelse tillhört medeltidssvenskan (i hvilket språk de skulle hetat Östirvsegher, Östirland och Östir-riki). Med Österland förstods på 1300- och 1400-talen, äfven i det officiella språket. Finland. E. T.
Au 81 råt, gammalt norskt herresäte, nu vanligen kalladt Österåt och Österåd, beläget i Örlan-dets prestgäll, Söndre Trondhjems amt, vid inloppet till Trondhjeinsfjärden. Det tillhörde under medeltiden flere af Norges förnämsta ätter. Der bodde Finn Arnesson, en af Arnmödlingarna, Vid dennes öfvergång till danske konungen Sven Ulfsson blef gården sannolikt indragen till kronan, men öfverlemnades redan i slutet af 1100-talet till Kåre kongsfrände (af den ansedda Saxeviksätten). Goenom gifte öfvergick den från dennes ätt till Asulf jarlsfrände (en slägting till Skule jarl). Under senare hälften af 1300-talet egdes A. af familjen Eeymar (Eömer), men gick sedan genom gifte öfver först till den svenske riddaren Magnus Gren, Karl Knutssons samtida, och sedan till den yngre Eömer-ätten, till hvilken hörde den på reformationstiden bekanta fru Inger Ottesdotter ("Fru Inger
til Östråt"). Efter hennes död, 1555, tillföll gården hennes måg, den från Skåne invandrade Jens Tellufson Bjelke. Från dennes sonsons son gick A. till familjen Marschalck, som innehade gården till 1716. Från 1757 egdes den af familjen Holtermann, som helt nyligen sålt densamma. Nu eges den af en rik köpman. - Den nuv. slottslika byggnaden, med torn, rid-darsal, kapell o. d., uppfördes under senare hälften af 1600-talet af Ove Bjelke. 0 Y. N.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.