Ax (Lat. spiea), bot., kallas den obegränsade blomställning, som har hufvudaxeln utvecklad på längden, men biaxlarna (blomskaften) outvecklade och korta så att blommorna t. o. m. synas sitta fästa omedelbart på sjelfva hufvudaxeln. Exempel på växter med enkla ax lemna, bland många andra, grodbladsörten, Plantago major L., och j ungfru Mariehand, Orchis maculata L. Dubbla ax hafva ett mycket stort antal af gr amin e erna (gräsen); så, bland våra sädesarter, hvete, råg och- korn. Hafren åter har, liksom en mängd andra gramineer, en af ax och klase sammaHsatt blomställning, som kallas blomvippa. Egendomliga slag af ax äro hänge (amentwm) -ech blom-ko l f (spadix). Hänget är ett ax med enkönade blommor och oftast svag hufvudaxel (blomställningen blir derigenom hängande, hvaraf dess svenska namn-), hvilket affaller i &in helhet efter blomningen. Sådana ax ega bland hängeträden pilfamiljen (ekar och björkar hafva skenhängen, d. v. s. hängelikt anordnade blomknippen); Blomkolfven är ett ax, som har tjock och köttig hufvudaxel och efter regeln saknar blomskärmar. Före blomningen är den nästan alltid omsluten af ett stort slidformigt blad, det s. k. blomhölstret (s^atha).- Sådan blomställning har missnen, Galla palustris L. - blomhölstret är här vackert mjölkhvitt - och de flesta öfriga aroideer...-. Om betydelsen af, obegränsad och begränsad blomställning, liksom af enkel och sammansatt, se Blomställning. v. w.--
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.