Baelter, Sven, teologisk författare och predikant, föddes 1713 i Söderhamn och blef 1730 student i Upsala, Sjukdom och medellöshet fördröjde hans examina, och för att skaffa sig uppehälle måste han informera. Så kom han i generallöjtnanten friherre Grundels hus, en vigtig omständighet i hans lif, enär han der lärde känna sin blifvande maka, en dotter till frih. Grundel. Emellertid blef'B. prest 1738 och kallades af domprosten Olof Celsius, som uppmärksammat hans förmåga, till domkyrko-adjunkt i Upsala. Der började han såsom predikant utöfva ett ofantligt stort inflytande. Både lärda och olärda strömmade till för att höra honom, och för prestkandidaterna blefvo hans predikningar,, hans sätt och hans stil, mönster, som de sökte tillegna sig. 1740 blef han magister (primus), B:s rykte växte; från många håll erbjödos honom förmånligare beställningar. Vid kronprinsen Adolf Fredriks besök i Upsala 1744 utnämndes han till e. o. hofpredikant och kort derefter till ordinarie samt förordnades att såsom predikant åtfölja en beskickning till Kyss-land. I Petersburg väckte han stort uppseende genom sin ovanliga talareförmåga. Han företog äfven resor inåt Ryssland, aktgifvaride på allt hvad han såg. Hans samlingar ifrån Ryssland och anteckningar om ryska förhållanden blefvo ty värr skingrade. Efter hemkomsten kallades B. 1746 till pastor i Sköfde, men han fortfor att tjenstgöra vid hofvet. 1750 utnämndes han till domprost i Vexiö. Men tidigt försvagad till helsan, åldrades han i förtid, och efter 1755 kunde han icke mer predika. Dock använde han den tid, som plågorna lemnade honom öf-rig, till rastlös forskning, och frukten deraf äro tvänne utmärkta arbeten: Vårs herres och frälsares Jesu Christi historia ifrån hans födelse till hans himmelsfärd, uti sex böcker författad (1755-60, 3:dje uppl. 1785) och Historiska anmärkningar om kyrkoceremonierna o. s. v-(1762), af hvilka det senare ännu i dag med de tillägg, som gjordes af prof. A. E. Knös i upplagan af 1838, anses som ett mästerverk i sitt slag och utgör en rik och i de flesta fall tillförlitlig källa för forskningen uti den kristna kultens historia. Utmärkt genom djup lärdom och stor författareförmåga - många vetenskapliga skrifter hafva flutit ur Baelters penna - var dock predikantens kall hans käraste. Hans predikningar äro utgifna i flere upplagor. - Såsom riksdagsman 1751 uppträdde B. med kraft emot beroendet af utländska makter och yrkade, att man sjelf ständigt skulle öfverlägga om rikets bästa, utan hänsyn till främmande makters vilja. I sin ställning såsom konsisto-rialis fick han det vedermälet, att han älskade "vett, sanning och rättvisa". I det enskilda umgänget var han blid och vänlig. Efter svåra lidanden dog han d. 19 Nov. 1760. G. o. L.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.