Banérherre (T. bannerherr, Fr. banneret) kallades under medeltiden en riddare, som var berättigad att föra eget banér (se d. o.). I Frankrike tillkom den rätten den, som kunde uppställa 50 lansar och ett antal fotfolk i förhållande derefter. I Tyskland benämndes de länsherrar, som drogo i fält med ända till 100 man af eget folk, banérherrar.