Bang

Bang, en vida spridd dansk slägt, som härstammar från en Oluf B., hvilken såsom sekreterare hos en påflig legat i Ungern år 1517 adlades af Ludvig II och sedermera blef borgmästare i Middelfart på Fyen. En sägen, hvilken dock är obevisad, sätter slägten i förbindelse med Skjalm Hvides namnkunniga ätt. Till Bangska slägten hörde på mödernesidan Grundtvig och H. Steffens. Bland medlemmarna på manssidan må följande nämnas: 1) Oluf B., f. 1710, d. 1783 som klockare i Köpenhamn. Han stiftade det "genealogisk-heraldiske sel-skab" och utgaf 1743-1747 Samling af op-byggelige og nyttige materier, hvilket arbete innehåller vigtiga historiska bidrag. - 2) Oluf Lundt de B., generalprokurör, f. 1731, d. 1789, var en verksam medlem af den stora "landbo-kommissionen" (1786), som bl. a. åstadkom "stavnsbåndets" upphäfvande. Adlad 1777. - 3) Frederik Ludvig B., den förres broder, f. 1747, d. 1820, var 1775-1800 öfverläkare vid Frederiks hospital i Köpenhamn och från 1782 professor vid universitetet. Han främjade i hög grad den medicinska vetenskapens utveckling. - 4) Dennes son Oluf Lundt B., f. 1788, blef 1818 professor i medicin och var 1825-1841 öfverläkare vid Frederiks hospital. Han vann tidigt stort anseende som läkare och var den förste, som införde en verklig klinisk undervisning. B. åstadkom jämväl anläggandet af Rosenborgs bruns-inrättning (1834) och är en flitig författare. - 5) Peter Georg B., jurist, kusins son till O. L. Bang, föddes d. 7 Okt. 1797, blef 1826 landsoverrets-assessor och var 1830-1836 professor i rättsvetenskap. Han utgaf Lærebog i de til den romerske private ret henhörende discipliner (1833-1835) och, i förening med J. C. Larsen, Systematisk fremstilling af den danske procesmaade, hvarjämte han offentliggjorde åtskilliga vigtiga monografier. Dock har han mindre betydelse som vetenskaplig författare än som praktisk ämbetsman och statsman. Som universitetets qvæstor inlade han stor förtjenst genom ordnandet af dess penningeförhållanden. Under åren 1836-1845 tillhörde han direktionen öfver nationalbanken, blef sedan deputerad i räntekammaren och 1848 departementsdirektör i inrikesministeriet. 1834-1844 var B. medlem af östiftens ständerförsamling och ådagalade som sådan en utmärkt arbetsförmåga genom lösningen af flere vigtiga frågor. Åren 1846-1847 tjenstgjorde han som kunglig kommissarie vid båda ständerförsamlingarna och var en af de tre statsmän, som i Jan. 1848 utsagos till att utarbeta en ny helstatsförfattning för den danske staten. Den 16 Nov. s. å. blef B. inrikesminister och hade som sådan andel i utfärdandet af Danmarks frie grundlag samt i förberedandet af de stora agrariska reformerna. I Sept. 1849 utgick han ur ministéren och blef domändirektör. I Dec. 1851 kallades han till kyrko- och undervisningsminister och i Jan. året derpå äfven till inrikesminister. Han deltog i utfärdandet af kungörelsen af d. 28 Jan. 1852 om en ny konstitutionel helstatsordning, men tog afsked i April 1853, då brytningen mellan regeringen och de liberale blef ohjelplig. Efter ministéren Örsteds fall blef B. d. 12 Dec. 1854 konseljpresident och inrikesminister samt genomförde nu "fällesforfatningen" af d. 2 Okt. 1855. Han trädde emellertid redan i Okt. 1856 ut ur ministéren och blef då justitiarius i Höjesteret. Död d. 2 April 1861. E. Eg.