Bang

Bang, Anton Christian, norsk universitetslärare, kyrkohistoriker, statsråd, född i Næsne i Helgeland d. 18 Sept. 1840, började studera först 1860, sedan han aflagt skollärareexamen, blef student 1862 och teol. kand. 1867, hvarefter han öfvergick till praktisk presterlig verksamhet. 1874 blef han pastor vid Gaustads asyl för sinnessjuka, 1880 tillika lärare i kateketik vid universitetets praktiskt-teologiska seminarium, och 1885 utnämndes han till e. o. professor i kyrkohistoria vid universitetet. 1878 erhöll han doktorsgraden i teologi för en afhandling Om Kristi opstandelses historiske virkelighed (1876; 2:dra uppl. 1878). Hans första större arbete var den grundliga monografien Hans Nielsen Hauge og hans samtid (1874: 2:dra uppl. 1875), till hvilken han samlat material under resor genom större delen af Norge. Andra större arbeten af honom äro Kirken og romerstaten indtil Constantin den store (1879) och dess fortsättning Julian den frafaldne (1881), till väsentlig del byggd på grundvalen af Julianus' egna skrifter, Udsigt over den norske kirkes historie efter reformationen (1885) samt Udsigt over den norske kirkes historie under katholicismen (1887). Samtidigt med, men oberoende af S. Bugge sysselsatte han sig med studier på den nordiska mytologiens område och utgaf Völuspaa og de sibyllinske orakler (1879), hvari han förfäktar den åsigten att sibyllinerna voro urbilder för den nordiska Völuspá, en åsigt, som framkallade flere motskrifter (bl. a. af V. Rydberg i »Nordisk tidskrift» 1881), Midgardsormens prototyper (i »Norsk hist. tidsskrift». 2:den række. III. 1882) och Jomfru Maria i folkebotaniken (i »Theol. tidsskrift») m. fl. 1889 utgaf B. en historisk-kritisk öfversigt öfver de äldre danska och isländska öfversättningarna af Luthers lilla katekes, och derefter hade han tjenstledighet från sin professur för att på offentligt uppdrag utarbeta en ny öfversättning af Luthers lilla katekes (1890) och en till aflösning af Pontoppidans förklaring afsedd Veiledning (1891), och han var just färdig med 1:sta bandet af ett större arbete, som utgör den kyrkohistoriska och vetenskapliga kommentaren till dessa folkskoleböcker, Dokumenter og studier vedrörende den lutherske katekismus' historie i Nordens kirker (1893), då han d. 2 Maj 1893 kallades till statsråd och chef för kyrkooch undervisningsdepartementet, hvilket han lemnade i sammanhang med den Stangska ministèrens afgång d. 14 Okt. 1895. I början af s. å. hade han utgifvit Den norske kirkes historie i 16:de aarhundrede (1536–1600), B:s måhända yppersta verk.