Sida 289
Banffy, Desiderius, baron. ungersk ministerpresident, f. 1843. studerade i Leipzig och Berlin, blef 1875 obergespan i Szolnok-Doboka, sedermera sekreterare i öfverhuset och 1893 underhusets talman. Efter Wekerle blef han i Jan. 1895 konseljpresident och inrikesminister. B. är kalvinist och liberal samt håller strängt på den magyariska nationaliteten.
Bang, dansk slägt. — 4. Oluf Lundt B. dog d. 12 Okt. 1877. — 6. Herman Joakim B., författare, sonson till B. 4, född d. 20 April 1857 på Als, vardt student 1875 och väckte tidigt uppseende såsom journalist, i det han dels i literära och dramatiska kritiker, dels i följetongsuppsatser om allahanda ämnen för dagen utvecklade en egendomlig, men konstlad stil (dessa artiklar äro samlade i Realisme og realister, 1879, samt Kritiske studier og udkast, 1880). Han uppträdde i synnerhet såsom målsman för den franska naturalismen, hvilken han äfven efterliknade i sina romaner Haablöse slægter (1879: 1:sta uppl. deraf vardt förbjuden på grund af sina osedliga skildringar; 2:dra uppl. 1884; »Slägter utan hopp», 1882), Fædra (1883: svensk öfvers. s. å.), Stuk (1887) och Tine (1889). Dessutom märkas hans novellsamlingar Stille existenser (1886) och Under aaget (1890). Han har vidare skrifvit Ti aar. Erindringer og hændelser (1891) och Theatret (1892). Sedan 1884 har B. fört ett kringflackande lif i hemlandet och utrikes, delvis som deklamatör och skådespelare, samt har bl. a. med mycken ifver sökt främja uppförandet af nordiska dramer, särskildt Ibsens, på franska skådebanor. E. Ebg.
Bang, Anton Christian, norsk universitetslärare, kyrkohistoriker, statsråd, född i Næsne i Helgeland d. 18 Sept. 1840, började studera först 1860, sedan han aflagt skollärareexamen, blef student 1862 och teol. kand. 1867, hvarefter han öfvergick till praktisk presterlig verksamhet. 1874 blef han pastor vid Gaustads asyl för sinnessjuka, 1880 tillika lärare i kateketik vid universitetets praktiskt-teologiska seminarium, och 1885 utnämndes han till e. o. professor i kyrkohistoria vid universitetet. 1878 erhöll han doktorsgraden i teologi för en afhandling Om Kristi opstandelses historiske virkelighed (1876; 2:dra uppl. 1878). Hans första större arbete var den grundliga monografien Hans Nielsen Hauge og hans samtid (1874: 2:dra uppl. 1875), till hvilken han samlat material under resor genom större delen af Norge. Andra större arbeten af honom äro Kirken og romerstaten indtil Constantin den store (1879) och dess fortsättning Julian den frafaldne (1881), till väsentlig del byggd på grundvalen af Julianus' egna skrifter, Udsigt over den norske kirkes historie efter reformationen (1885) samt Udsigt over den norske kirkes historie under katholicismen (1887). Samtidigt med, men oberoende af S. Bugge sysselsatte han sig med studier på den nordiska mytologiens område och utgaf Völuspaa og de sibyllinske orakler (1879), hvari han förfäktar den åsigten att sibyllinerna voro urbilder för den nordiska Völuspá, en åsigt, som framkallade flere motskrifter (bl. a. af V. Rydberg i »Nordisk tidskrift» 1881), Midgardsormens prototyper (i »Norsk hist. tidsskrift». 2:den række. III. 1882) och Jomfru Maria i folkebotaniken (i »Theol. tidsskrift») m. fl. 1889 utgaf B. en historisk-kritisk öfversigt öfver de äldre danska och isländska öfversättningarna af Luthers lilla katekes, och derefter hade han tjenstledighet från sin professur för att på offentligt uppdrag utarbeta en ny öfversättning af Luthers lilla katekes (1890) och en till aflösning af Pontoppidans förklaring afsedd Veiledning (1891), och han var just färdig med 1:sta bandet af ett större arbete, som utgör den kyrkohistoriska och vetenskapliga kommentaren till dessa folkskoleböcker, Dokumenter og studier vedrörende den lutherske katekismus' historie i Nordens kirker (1893), då han d. 2 Maj 1893 kallades till statsråd och chef för kyrkooch undervisningsdepartementet, hvilket han lemnade i sammanhang med den Stangska ministèrens afgång d. 14 Okt. 1895. I början af s. å. hade han utgifvit Den norske kirkes historie i 16:de aarhundrede (1536–1600), B:s måhända yppersta verk.
Bang, Bernhard, dansk veterinär och bakteriolog, född d. 7 Juni 1848 i Sorö, vardt student 1865 och med. kandidat 1872 samt tog s. å. djurläkareexamen och förvärfvade 1880 med. doktorsgrad. B. blef 1879 lektor (1892 professor) i kirurgi vid Veterinairog landbo-höjskolen och öfvertog 1883 föreståndareskapet för den bakteriologiska afdelningen vid den agrikulturkemiska försöksanstalten. B. har gjort sig känd i synnerhet genom en serie undersökningar rörande tuberkulos hos boskapen och rörande infektionsförmågan hos mjölk från tuberkulösa kor samt genom sina försök med tuberkulin och mollein såsom medel mot tuberkulosens utbredning. E. Ebg.
*Bangalore, hufvudstad i Maissur, hade 1891 180,366 innev., deri medräknad garnisonen (4 regementen infanteri och kavalleri, 3 batterier och 4 kompanier genitrupper). B. är säte för en evangelisk mission och den katolske biskopen för södra Indien.
Bange [bangsj], Charles Timothée Maximilien Valerand Ragon de, fransk artilleriofficer, f. 1833, blef löjtnant vid artilleriet 1857 och hade 1880 avancerat till öfverste. Han arbetade tidigt vid de militärtekniska institutionerna och vardt 1882 generaldirektör för Cail-verkstäderna (i Grenelle vid Paris samt i Denain och Douai), men lemnade 1890 denna befattning. Under långvariga bemödanden att förbättra artillerimaterielen utförde han 1877 sin tanke att anbringa ett elastiskt tätningsämne (af fett och asbest) bakom stötbottnen i kanonen samt konstruerade en lätt och en tung fältkanon (af 80 och 90 mm. kaliber), som 1879 infördes inom franska fältartilleriet och 1885 i Serbiens. Bange-systemet, en skrufslutningsmekanism med elastisk tätning, antogs äfven af Italien, England och Sverige.
Bangioideae, bot., är en liten ordning bland de röda algerna (se Alger. Suppl.), som fått sitt namn efter slägtet Bangia. Dessa alger lefva mest i salt vatten, äro enkelt byggda och bestå af en grenad eller ogrenad celltråd eller cell-skifva. G. A.
Bangkalang, stad på ön Madura (se d. o. 3).
*Bangor. 1. Stad i Wales, med 9,892 innev. (1891), har sedan 1884 ett university college of
Källa: Project Runeberg ·
