Sida 263
limlösningar, som stelnat. De senare äro vanligen Fig. 9. tillsatta med nyss omtalade, för bakteriernas näring gagneliga ämnen. I stället för lim användes agar-agar, en gelébildande alg från Indien, eller koaguleradt blodserum. Alla dessa ämnen böra, innan de till odlingen användas, vara steriliserade, d. v. s. hafva blifvit gjorda bakteriefria, hvilket vanligen sker medelst kokvärme; i annat fall utvecklas i dessa ämnen jämte de bakterier man vill studera äfven de, som förut i dessa ämnen förefunnos. De flytande och fasta näringsämnena hafva olika egenskaper och fördelar. De flytande erbjuda bakterierna lefnadsvilkor, hvilka mest öfverensstämma med dem, som de i verkligheten förefinna, och äro lämpligast vid studiet af bakteriernas kemiska omsättningar af näringvätskorna. De fasta tillåta deremot att urskilja de olika baktoriearterna från hvarandra, hvilket endast undantagsvis kan ske genom bakteriernas odling i våtskor. Vid bakterieodlingen tillgår på olika sätt. De fasta näringssubstraten använder man dels så, att man å dem utsår af det bakteriehaltiga material, hvars bakterier man vill odla, dels gar mall så till väga,
Fig. 10–11.
att odlingsmaterialet genom värme göres flytande, derefter försättes med den baktenehaltiga massan, som i näringsämnet fördelas så jämnt som möjligt genom skakning, och slutligen alltsammans utslås på glasskifvor, å hvilka det får stelna. Utsåningen
Fig. 12–13.
af bakterier kan företagas på flere sätt; vanligast äro de s. k. instickskulturerna (se fig. 10–13). Bakterierna visa då, hvar efter sin art, olika utveckling i näringsämnet; de föröka sig till kolonier, små fläckar, en eller flere mm. i diameter, bestående af bakterier, hvilka visa olika form, färg, utvecklingshastighet, förhållande till temperaturgrader och till näringssubstratet, alltefter de olika arter, af hvilka kolonierna äro bildade. Somliga fluidisera
Fig. 14.
gelatinen, andra utveckla gasblåsor i densamma, andra åter låta den förblifva fast. Derigenom hafva värdefulla kunskaper erhållits till åstadkommandet af en differentialdiagnos af de olika bakteriearterna. Instickskulturerna användas hufvudsakligen, då man vill odla en bakterie, som ej är blandad med andra; skifkulturerna (se fig. 14) åter använder man för att åstadkomma s. k. renkulturer. Afsigten
Källa: Project Runeberg ·
