Sida 78
de grymma judeförföljelserna. Äfven Rysslands universitet drabbades af reaktionen. Förnyade studentoroligheter medförde allt strängare åtgärder, tills regeringen 1887 införde den skarpaste polisuppsigt vid alla universitet. Detta alstrade nya oroligheter, hvarefter flere universitet helt och hållet stängdes och hundratals studenter sändes till Sibirien eller såsom soldater instuckos i armén. En ultraprotektionistisk tullpolitik hörde äfven till det reaktionära system, som på 1880-talet florerade i Ryssland. Tolstois sista reaktionära ukas gick ut på att inskränka kommunernas sjelfförvaltning, då han 1889 upphäfde fredsdomareämbetena och insatte adliga distriktschefer.
A:s forne lärare, den ortodoxt-reaktionäre Pobjedonostsev, hvilken såsom den heliga synodens generalprokurator hade högsta ledningen af kyrkoärendena, fick ostörd rasa mot olika tänkande. Tusentals sekterister tvungos med våld att återvända till den grekisk-katolska statskyrkan.
Men A:s inrikespolitik hade äfven vackrare sidor. En sådan var, att han 1884 påbjöd obligatorisk undervisning för minderåriga arbetare i industriella verk och förbjöd att låta dem arbeta öfver 6 timmar om dagen. 1890 förbjöds att använda barn under 12 år i fabriker och handtverk och qvinnoarbetet begränsades. En fortsättning af faderns storartade reformer var en ukas af d. 19 Juni 1892, som upphäfde lifegenskapen hos kalmuckerna, hvarigenom omkr. 150,000 lifegna blefvo fria. Af hög betydelse för kulturen voro ock de stora jernvägsanläggningar, som A. lät utföra. Den transkaspiska jernvägen fortsattes 1887 ända till Samarkand, och byggandet af den transsibiriska banan har fortgått med sådan fart, att den beräknas skola blifva färdig ända fram till Vladivostok vid Stilla hafvet redan 1896. På stärkandet af Rysslands försvarsväsende offrade A. stor omsorg och ofantliga kostnader. Under ledning af krigsministern Vannovski ökades och reformerades armén högst betydligt, stora fästningsnät upprättades, särskildt kring Varsjav, och strategiska jernvägar anlades i gränsprovinserna. Äfven flottan, såväl i Östersjön som i Svarta hafvet och Stilla hafvet, ökades med pansarskepp och kryssare efter nyaste modeller.
Hvad förhållandena till utländska makter angår, iakttog A., understödd af Giers, som 1882 utnämndes till utrikesminister, en fredsvänlig politik, trots alla påtryckningar från det panslavistiska partiet. Hans fredskärlek förmådde honom dock ej att afvika från den traditionella ryska maktutvidgningspolitiken eller att lemna ur sigte den ryska diplomatiens gamla mål på Balkanhalfön, i Central-Asien och vid Stilla hafvet. A:s politik i afseende på Balkanhalfön dikterades likväl ej blott af maktutvidgningsbegär, utan äfven af personligt hat till furst Alexander af Bulgarien. Denne bröt 1884 med Ryssland och korsade 1885 den ryska diplomatiens planer genom att införlifva Öst-Rumilien med Bulgarien. Upptänd af ursinnig vrede häröfver, afbröt A. alla förbindelser med furst Alexander och sökte förlama den bulgariska armén genom att hemkalla alla deri anställda ryska officerare. Icke dess mindre lyckades furst Alexander utbilda en infödd bulgarisk officerskår och fullkomligt besegra Serbien, som af Ryssland låtit locka sig att anfalla Bulgarien. Visserligen måste furst Alexander, dukande under för Rysslands intriger och guld, 1886 afsäga sig Bulgariens krona, men tack vare den energiske Stambulov omintetgjordes alla planer och försök att återupprätta det ryska inflytandet i Bulgarien. Lyckligare än på Balkanhalfön var A:s politik i Central-Asien. Mervs turkmenstammar införlifvades 1884 med Ryssland, och 1885 sökte ryssarna bemäktiga sig Pendjde, som ligger på vägen till Herat, »Indiens nyckel». Ryssarna kommo dervid i strid med emirens af Afganistan trupper, som hade besatt Pendjde, hvarå emiren gjorde anspråk, understödd af England. Den 30 Mars 1885 anföll general Komarov en afgansk truppstyrka och slog den på flykten. Derigenom uppstod en hotande konflikt mellan Ryssland och England, som rustade sig till krig. Men genom försonlighet å ömse sidor bilades tvisten. En gränsreglering verkställdes sedermera mellan Afganistan och Ryssland, som dervid erhöll Pendjde. Längst borta i Öst-Asien förberedde A. framtida landvinningar vid Stilla hafvet dels genom den transsibiriska jernvägens anläggande, dels genom Vladivostoks förvandling till en stark fästning och krigshamn. De ryska planerna på en fullständigt isfri hamn å Koreas kust hafva dock korsats genom Japans lysande framgångar i det sommaren 1894 började kriget med Kina.
Under sina första regeringsår iakttog A. en reserverad hållning mot Tyskland och Österrike-Ungern. I Sept. 1884 hade han en vänlig sammankomst med kejsarna Vilhelm I och Frans Josef i Skierniewice. Men 1885 väckte Österrikes och Tysklands hållning i den bulgariska frågan hans förbittring, och med anledning deraf började han koncentrera stora truppmassor i Polen. Dessa truppsammandragningar vid Tysklands och Österrike-Ungerns gränser fortsattes under de följande åren och uppfattades i Europa såsom ett bevis på att Ryssland rustade sig till ett krig mot trippelalliansens makter. Ännu större blef spänningen mellan Ryssland och Tyskland efter kejsarna Vilhelm I:s och Fredriks död. Visserligen skyndade sig kejsar Vilhelm II straxt efter sin tronbestigning att göra ett besök vid ryska hofvet (Juli 1888), men A. besvarade detta besök först i Okt. 1889, och detta långa dröjsmål karakteriserade den kyla, som då rådde mellan de båda hofven. Ännu mer ökades spänningen genom det tullkrig, som 1887 började mellan Tyskland och Ryssland.
Det var under sådana förhållanden som A. började närma sig till franska republiken. Den rysk-franska vänskapen, långsamt men säkert förberedd under åren 1888–90, framträdde öppet vid amiral Gervais' och den franska eskaderns besök i Kronstadt i senare hälften af Juli 1891, då de franske sjömännen mottogos såsom bröder af det ryska folket, och den eljest så konservative tsaren med blottadt hufvud åhörde marseljäsen. Med om möjligt ännu större entusiasm mottogs den ryska eskader under amiral Avellans befäl, som i Okt. 1893 besökte Toulon och hvars officerare äfven aflade ett besök i Paris. Något
Källa: Project Runeberg ·
