Sida 127
Redan af det ofvan sagda framgår, att andningen är att uppfatta som en nedbrytningsprocess, genom hvilken de organiska ämnen, som finnas, med tillhjelp af det upptagna syret oxideras, d. v. s. blifva syrerikare. Den dervid försiggående kraftomsättningen yttrar sig ibland såsom en påvisbar höjning af växtens eller växtdelens temperatur (se Andning, bd l, sp. 727). De närmare detaljerna vid sjelfva nedbrytningsprocessen äro ännu icke kända; de resultera emellertid i att ägghviteämnen, fettämnen och kolhydrat aftaga i mängd, under det att syrerikare ämnen, framförallt kolsyra och vatten, men äfven växtsyror och asparagin m. fl., uppstå. Såsom exempel härpå må anföras, att vid verkstäldt försök 100 gr. af pumpans frön under groning i mörker på 14 dagar genom andning förlorade 5,3 gr. Vid verkställda analyser visade det sig, att askbeståndsdelarna (kali, kalk, fosforsyra m. fl.) och qväfvemängden voro desamma före som efter groningen, men att kolet hade aftagit med 9 gr. och vätet med 1 gr., under det att syremängden tilltagit med 4,7 gr. Detta fall, liksom många andra, visar, att någon qväfveförlust aldrig eger rum vid andningen, äfven om de qväfvehaltiga ämnena till sin sammansättning i väsentlig grad förändras.
Några speciella organ, genom hvilka andningen förmedlas, eger växten icke; hvarje lefvande cell andas. Hos växter, lefvande under vanliga förhållanden, sprides alltid luft i tillräcklig mängd för andningen genom väfnaderna, och endast i det fall att, såsom hos vatten- och kärrväxter, rötterna lefva i dy och slam, hvarest ytterst ringa syretillgång finnes, utbildas rikligt luftgångar i rötterna, igenom hvilka tillförseln af luft kan ske. Hos mangrove-arterna o. a. finnas t. o. m. särskilda andningsrötter (pnevmatoder), genom hvilka rikligare tillgång på frisk luft beredes.
Luftens och dess syres betydelse för växtens lif iakttogs redan af Malpighi (1687) och Scheele (1777). Ingenhouss och Saussure utredde, i början af 1800-talet, andningens allmänna förekomst och dess kolsyreassimilationen motsatta natur. Dessa tvänne motsatta processer blefvo emellertid af Liebig (1840) och hans samtid hopblandade och felaktigt tolkade för att först i vår tid (genom Sachs m. fl.) till hela sin vidd å nyo uppskattas. G. A.
Andningsrör, zool. Se Trakéer.
Andningsväfnad, bot., den på bladens undersida belägna, af stora intercellular-rum genomdragna väfnad (svamp-parenkymet), genom hvilken hufvudsakligen gasutbytet inom bladen eger rum. Jfr Blad, sp. 644. G. A.
Andomatunum, romarnas namn på staden Langres.
Andorg l. Andorja, en omkr. 140 qvkm. stor, bergig ö i Tromsö amt, Norge, mellan Hindö och Senjen. Högsta fjället är Aarbustadtind, omkr. 1,200 m. Ön tillhör Ibestads pastorat på Rolla och har omkr. 800 innev.
*Andorn. Se Rättelser, bd 18. Se äfven Marrubium och Lycopus europaeus.
*Andorra har en ytvidd af 452 qvkm., med omkr. 6,000 innev.
Andover [ä'n-], stad i nord-amerikanska staten Massachusetts, 35 km. n. om Boston. 6,142 innev. (1890). Lärarinneseminarium, teologiskt seminarium och Phillips academy (grundad 1778).
d'Andrade, Francesco, portugisisk sångare, f. i Lissabon omkr. 1860, studerade sång för Ronconi m. fl. i Italien, debuterade 1882 i San Remo som Amonasro i »Aida», sjöng derpå i Italien, Spanien, Portugal och Ryssland samt engagerades 1885 vid Coventgarden i London, hvarifrån han tid efter annan gjorde utflykter åt olika håll, såsom till Krolls teater i Berlin flere gånger och till Stockholm 1891, 1893 och 1895. Här gjorde han med utomordentlig framgång Don Juan, Figaro i »Barberaren», Rigoletto, Tell, Wolfram, Tonio och Jago. För öfrigt berömmas äfven hans Nelusko, Lima och Telramund. Hans största egenskap är en sällsynt fullkomlig sammansmältning af sång och spel. För buffan eger han kanske ännu större begåfning än för serian. A. L.
*Andrae, K. K. G., blef 1853 direktör för danska gradmätningen, fullbordade Den danske gradmaaling (4 bd, 1867–84) och tog 1884 afeked, hvarvid han erhöll titel geheime konferensråd. Död d. 2 Febr. 1893. — 1894 utgafs »En brevvexling mellem Andræ og Krieger fra London-konferencen 1864», i hvilken A. framstår såsom afgjord anhängare af helstaten och motståndare till skandinavismen. E. Ebg.
Andragsknapp, musikt. Se Orgel, sp. 338.
Andra Göta artilleriregemente (n:r 6) skall enligt 1892 års urtima riksdags beslut börja uppsättas 1895 till en styrka af 6 batterier och förläggas till Jönköping. Dess styrka blifver 41 officerare, 41 underofficerare och musikunderofficerare, 3 civilmilitärer, 450 manskap (hvaraf 72 konstaplar och 18 trumpetare) samt 144 stamhästar.
Andra hufvudtiteln omfattar å riksstatens utgiftsafdelning anslag, som utgå för Justitiedepartementets behof.
Andra kammaren är benämning på den ena af nationalrepresentationens afdelningar i Sverige (se Riksdag), Nederländerna och några tyska stater (Baden, Hessen, Sachsen).
Andrake. Se Anka.
Andraki, hamnstad till Myra (se d. o.).
*Andral, G., afled i Châteauvieux d. 13 Febr. 1876.
*Andra lifgardet erhöll d. 6 Aug. 1894 benämningen Göta lifgarde.
*Andra lifgrenadier-regementet är sedan d. 1 Jan. 1894 indeladt med 965 nummer i Östergötlands och 91 i Kalmar län. Dess verkliga styrka kommer att utgöra 44 officerare, 53 underofficerare och musikunderofficerare, 10 civilmilitärer och 1,000 man i nummer (af hvilka 108 korpraler, 44 volontärer och 40 spel och trumslagare). — Sp. 731, r. 3 nedifr. står 23, skall vara 83.
*Andrarum. 1. Socken. 4,874 har. 1,359 innev. (1894).
Andrassy [å'ndrasjī], Gyula, arbetade såsom utrikesminister på vidmakthållande af godt förstånd med Tyskland och iakttog under krigen på Balkanhalfön (1876–78) neutralitet. Men efter San Stefanofreden (1878) blef förhållandet till Ryssland kyligt, och på Berlinkongressen, der A.
Källa: Project Runeberg ·
