Sida 126
négociations (s. å., 9:de uppl. 1873), som framställde Bazaine i en mycket dålig dager och bidrogo till hans fällande. A. blef 1876 senator och 1879 brigadgeneral. På grund af dåliga affärer slog han sig jämte en m:me Rattazzi och andra på ordenssjackreri, dömdes 1887 in contumaciam till 5 års fängelse och 3,000 frcs böter samt uteslöts ur senaten. A. författade utom ofvannämnda skrifter De la cavalerie dans le passé et dans l'avenir (i »Revue militaire française», 1869) och Organisation et tactique de l'infanterie française depuis son origine (1872, »Journal des sciences militaires»). Han afled i Amerika 1894.
*Andlaw. 2) F. X. v. A. dog i Homburg d. 4 Sept. 1876.
Andliga förbehållet. Se Förbehållet, andliga.
Andliga riddareordnar. Se Riddareordnar.
Andliga skådespel. Se Mysterier.
Andliga ståndet. Se Presteståndet.
*Andlig domsrätt. Genom lag af d. 8 Mars 1889 om straff för ämbetsbrott af prest och om laga domstol i sådana mål äro numera bestämda gränser uppdragna för konsistoriernas domsrätt öfver prester. Enligt denna lag skall verldslig rätt upptaga åtal emot prest för sådan förbrytelse, som i allmän strafflag eller annan icke till kyrkolag hänförlig författning är uttryckligen och särskildt nämnd såsom brott af ämbetsman, samt dessutom för vissa uppräknade förbrytelser, hvilka ansetts närmast beröra det borgerliga lifvet. Om öfriga ämbetsfel af prest samt förseelser emot decorum dömer domkapitlet, dock att, i fråga om biskop, den domsrätt, som eljest tillkommer domkapitlet, utöfvas omedelbart af hofrätt. Lagen af d. 8 Mars 1889 angår endast prester. I afseende å skoleståndspersoners ämbetsförbrytelser eller förseelser emot decorum gälla fortfarande de äldre bestämmelserna. C. G. H.
Andlig lekamen. Se Förklaring. 2.
*Andning, bot. Växternas andning har, sedan artikeln i hufvudarbetet skreis (1876), varit föremål för en serie undersökningar, hvilka i hög grad klargjort detta hos växterna ej mindre än hos djuren för lifvet betydelsefulla fenomen. Växternas liksom djurens andning yttrar sig genom upptagande af syre och afskiljande af kolsyra. Ehuru denna process i många fall ej utan vidare framträder, på grund deraf att vid ljus och tillräcklig värme ett näringsupptagande (assimilation) försiggår genom en alldeles motsatt process — kolsyra upptages och syre afskiljes —, så har man genom lämpliga anordningar af hithörande försök dock lyckats att visa, att andning fortgår oafbrutet, så länge växten lefver. Då växten dör, upphör den deremot straxt. Andningens styrka är dock under samma yttre förhållanden mycket olika såväl hos olika arter som hos samma art under dess olika utvecklingsstadier. Växter med ett rikt utveckladt system af luftgångar i sitt inre hafva vida lifligare andning än de, hvilka sakna sådana, t. ex. kakteerna. Dock är alltid andningen lifligare hos unga, i tillväxt stadda organ (groddplantor, unga skott, blommor etc.) än hos äldre, utvuxna. Svagast är den hos hvilande växtdelar (lökar, rotknölar o. a.), hvilka oftast äro upplagsställen för en näring, som senare kommer till användning vid växtens utveckling. Belysande såväl för den olika styrka, med hvilken andningen försiggår, som för det förhållandet att den vid lämplig temperatur — i nedan angifna fall 17–20° C — ej alltid är mindre liflig än hos djuren, äro nedanstående tal.
Ett kilogram lefvande
vigt af: Upptager per timme
milligram syre. Afger per timme
milligram kolsyra. 8 dagar gamla hveteplantor 286 378 Omogna vallmofrukter 214 446 Växande champignoner 439 334 Neriumblad i mörker 177 226 Ej groende potates 5–8 7–10
Ollonborrar 1019 1131 Menniska (man) 461–601 535–717 Grodor 63–104 45–81
Ej endast de ofvan angifna, utan äfven yttre förhållanden utöfva dock stort inflytande på andningens liflighet. Särskildt gäller detta temperaturen, fuktighetsgraden och luftens beskaffenhet, under det att belysningen synes spela en mindre rol. Från den temperatur, vid hvilken vätskorna i växten frysa och vid hvilken ingen andning kan påvisas, tilltager denna vid stigande värmegrad, dock proportionsvis hastigare än temperaturstigningen. Samtidigt med att denna når så högt, att växten dör, upphör all andning. Då genom bristande vattentillgång protoplasmans vattenhalt minskas, aftager också andningen, och den upphör alldeles, då uttorkningen drifves så långt, att växten dör. Det fria qväfvet i luften spelar ingen direkt rol för andningen, men väl indirekt genom att förtunna syremängden i luften. Denna förtunning, som i vanlig luft förhåller sig som 1 (syre) till 5 (qväfve), kan utsträckas ända till 1 till 100, utan att det inverkar synnerligen hinderligt på andningen, om blott lufttillgången är tillräcklig. Ren syrgas, eller mycket syrerik luft verkar å andra sidan såsom gift på växten, i det den snart dör, utan att dock andningen nämnvärdt tilltager. Detta visar, att de processer i växten, utaf hvilka andningen är en yttring, ingalunda kunna uppfattas såsom enkla syrsättningar, likartade med dem, som ega rum inom den oorganiska naturen. I alldeles syrefri atmosfer eller i lufttomt rum dör växten först efter en tid, hvilket beror derpå att andningen, s. k. intramolekylär andning l. sjelfjäsning, en tid bortåt eger rum. Den möjliggöres derigenom att särskildt af de i växten befintliga kolhydraten och sockret utom kolsyra kemiska föreningar uppstå, som äro syrefattigare än de nämnda och växtens beståndsdelar öfver hufvud. Hos de högre växterna och en del svampar m. fl. lägre växter är den vanligen uppkommande syrefattiga produkten alkohol; efter hand upphör dock denna process, och växten dör, om den ej dessförinnan har fått tillgång till syrehaltig luft.
Källa: Project Runeberg ·
