Sida 507
porträtt, hvari han vunnit sin högsta berömmelse. Exempel från denna tid på den första arten äro: Adam och Eva finna Abel död (i Lilles museum), S. Andreas' martyrdöd, Antigone leder den blinde Oidipus, S. Vincent de Paul tager plats för en galérslaf (i kyrkan S.-Nicolas-des-Champs i Paris); på den andra: Mariuccia, Pasqua Maria (1863), Pilgrimer vid foten af S. Peters staty i hans basilika i Rom (1864), Neapolitanska bönder framför Palazzo Farnese i Rom (1866), hvartill vi kunna lägga Ribera tecknande vid porten till kyrkan Ara Coeli i Rom (1867). — Efter att i slutet af 1860-talet hafva företagit en resa till Orienten för att utvidga sina studier och sin ämneskrets har han uppträdt dels med minnen från färden, såsom Fellah-qvinna med sitt barn, Gata i Jerusalem (1870), Sjeichen Akabah, Turkisk barberare m. fl., dels ock med religiösa och historiska bilder, såsom Marias himmelsfärd (i kyrkan S. André i Bayonne), Kristus på korset, Jakob brottas med Gud, Job, S. Denis martyrium m. fl. Men främst stå hans porträtt. Han skall hafva målat flere än 200 sådana af mer eller mindre berömda män och qvinnor, och bland dem må ihågkommas bilderna af M:me Pasca (1875), Thiers (1877), ansedt för hans mästerverk, Victor Hugo (1878), Jules Grévy (1880), Pasteur (1886), Alexandre Dumas (1887), Kardinal de Lavigerie (1888), Carnot (1890), Gounod, Pavis de Chavannes, Jules Ferry m. fl. Såväl i de anförda historietaflorna som i sina porträtt bibehåller han sin egen, från Ribera och Garavaggio influerade framställning, nämligen att låta ett skarpt ljus falla på enskilda delar af bilden, medan det öfriga af den försvinner i en mörk bakgrund, hvarigenom bilden blir hård och skarp i karakteren. Härmed sammanhänger, att han mindre lyckats att återgifva qvinligt behag (dock med undantag af M:me Pascas), medan hans mansporträtt alltid skola behålla sitt tidsvärde, äfven ehuru det icke alltid lyckas honom att få fram det högre andliga, det genialiska hos personen. Bäst har han måhända karakteriserat sin gamle lärare Cogniet. 1881 efterträdde B. Cogniet såsom ledamot af Institutet och 1888 G. Boulanger såsom chef för målningsatelieren vid akademiens för de sköna konsterna läroverk. C. R. N.
Bonne bouche [bå'nn bousj]. Se Bouche.
*Bonnechose, F. P. E. B. de, afled i Paris 1875.
Bonne fortune. Se Bon.
Bonne humeur [bånn ymör], Fr. Se Bon.
*Bonner, E., dog 1569 (ej 1559).
Bonnet [bånnä], Jacques Victor, fransk nationalekonom, f. 1814, vardt juris doktor 1846, lemnade bidrag till »Revue des deux mondes» m. fl. pressorgan, var sekreterare vid jernvägsmötet 1857 och utsågs till administratör för Credit foncier. 1881 invaldes han i Académie des sciences morales et politiques. Död 1885. Han författade bl. a. Le crédit et les finances (1865), Études d'économie politique et financière (1868), Études sur la monnaie (1870), Le crédit et les banques d'emission (1875) och La question des impôts (1879).
Bonnet [bånnä], Jules, fransk kyrkohistoriker, f. 1820 i Nîmes, blef 1850 filos. doktor, egnade sig uteslutande åt forskningar öfver reformationen och renaissancen samt är sedan 1865 sekreterare i Société d'histoire du protestantisme français, i hvars »Bulletin» han har offentliggjort värderika, förut outgifna dokument. Bland B:s arbeten märkas Olympia Morata, épisode de la renaissance en Italie (1850; 4:de uppl. 1865), Calvin au val d'Aoste (1861), Aonio Paleario, étude sur la reforme en Italie (1862) samt lifsbilderna Récits da XVI:e siècle (1864; nya serier 1869, 1875 och 1885). Han har utgifvit Calvins bref (2 bd, 1854).
Bonnevie [-vi], Jakob Aall, norsk politiker, född i Kristiania d. 31 Dec. 1838, blef 1856 student, 1863 realkandidat, 1865 öfverlärare vid Kristianssands katedralskola och 1872 skoldirektör i Trondhjems stift. Såsom motståndare till förslaget om statsrådens tillträde till stortinget valdes han 1880–89 af Trondhjems stad till stortingsman, men ändrade åsigt och slöt sig till den del af högern, som röstade för saken. Han tillhörde E. Stangs första kabinett (d. 12 Juli 1889–d. 6 Mars 1891) såsom statsråd och chef för Kirke- og undervisningsdepartementet och blef derefter kassör vid enkekassan i Kristiania. Under en del af 1891 representerade han å nyo Trondhjem i stortinget, der han 1892–94 var fullmäktig för Fredriksstad och dit han 1895 invaldes af Nedenæs amt. Sedan högern, de moderate och större delen af venstern i stortinget förenat sig om dagordningen af d. 7 Juni 1895, hvilken gick ut på underhandling med Sverige rörande konsulats- och utrikesministerfrågorna, sedan Stängs kabinett begärt afsked och en koalitionsministèr ansågs vara det enda rätta sättet att få en regering till stånd, sedan Jakob Sverdrups försök i denna riktning misslyckats, fick B., i uppdrag att bilda en sådan. Icke häller B:s försök lyckades.
Såsom ledamot af åtskilliga skolkomitéer och af stortingets kyrkoutskott har B. haft en ej ringa del i läroverksreformerna i Norge under de senaste 30 åren. B. har utgifvit mycket använda läroböcker i aritmetik och geometri.
Bonneville-sjön [bånnvi'll], Eng. Lake Bonneville, geol., kallas af geologerna en stor, under istiden befintlig insjö i öckenområdet mellan Sierra Nevada och Klippbergen i Nord-Amerika, och af hvilken stora Saltsjön nu är en högst obetydlig qvarlefva. Under sitt högsta vattenstånd stod nämligen B. icke mindre än vid pass 330 m. öfver Saltsjöns nuvarande yta, och dess forna strand angifves vid sagda höjd af en väl utbildad strandterrass. De geologiska förhållandena på platsen, ådagalägga, att sjön först stod ganska lågt, derpå uttorkade till största delen, sedan åter steg till sin ofvan nämnda största höjd för att derefter förminskas till sitt nuvarande omfång. De amerikanske geologerna ställa denna sjö i samband med istiden, så att dess första höga vattenstånd skulle hafva inträffat under den första nedisningen, uttorkningen under en interglacial tid, den andra och största stigningen under sista nedisningen. Under istiderna måste nämligen i dessa trakter hafva herskat lägre temperatur, större nederbörd och mindre stark afdunstning, hvarigenom bäckenet kunde fyllas. Flere analoga sjöar funnos samtidigt inom öckenområdet, af hvilka
Källa: Project Runeberg ·
