Sida 506
främja utvecklingen. Af den ursprungliga europeiska kolonisationen har utvecklat sig en egendomlig blandningsras. Qvinnorna härstamma från Japan eller Söderhafsöarna (ingen hvit qvinna har satt sin fot på öarna). Umgängesspråket är en förderfvad engelska. Jfr O. Warburg: »Eine reise nach den Boninund Volcanoinseln» (i »Verhandl. der gesellschaft für erdkunde zu Berlin», 1891).
*Bonitering är ett uttryck, som förekommer äfven inom landtbrukskemien. Det betecknar der de grundregler, efter hvilka jordarternas godhet och bördighetsförhållanden bestämmas och beräknas vid jämförelse sinsemellan. Vid s. k. jordgraderingar, hvilka förekomma vid skiftesförrättningar och egoutbyten m. m., har man att praktiskt tillämpa de grunder, som kunna blifva uppställda och antagna för olika boniteringssystem. C. E. B.
*Bonitz, H., var 1875–88 föredragande råd i undervisningsministeriet och dog i Berlin 1888.
Boni viri, Lat. Se Optimates.
Bon marché [bång marsjē], egentl. Au bon marché [å bång marsjē], Fr. (»för godt pris», »till billigt pris»), firmanamn på en i Paris befintlig jättebazar för alla slags beklädnads- och galanteriartiklar, leksaker, möbler o. s. v. I Bon marché kan man köpa snart sagdt allting utom matvaror. Andra affärsetablissement af samma slag i Paris äro Grands magasins du Louvre [grang magaṡä'ng dy louvör] samt Au printemps [å prängta'ng].
*Bon mot. Jfr Vitz.
*Bonn, stad- (stadskrets), hade 39,805 innev. 1890. Universitetet leder sina anor tillbaka till en 1777 af Kölns ärkebiskop stiftad akademi, hvilken genom kejsar Josef II:s diplom 1784 upphöjdes till universitet. Detta öppnades 1786 och egde bestånd till fransmännens inmarsch i staden d. 7 Okt. 1794, ehuru det upplöstes först 1797. Det nuvarande universitetet, som stiftades 1818, öfverträffas i fråga om lärarekrafter (1894: 141) bland preussiska universitet endast af Berlins, ehuru det i antalet studerande (omkr. 1,800) nyligen öfverflyglats af Halles. Biblioteket har öfver 230,000 bd. I det närbelägna Poppelsdorf ligga universitetets naturhistoriska museum, botaniska institut och trädgård samt den med universitetet förenade, 1846 grundade landtbruksakademien.
Bonnac, Jean Louis Dusson de B., markis, fransk diplomat, född 1672, tjenade en tid såsom musketör och blef 1694 dragonkapten, men åtföljde 1696 sin morbroder Bonrepaus på hans ambassaå till Danmark och Holland och utnämndes 1700 till envoyé hos hertigarna af Lüneburg samt fick af dem 1701 chefskapet för ett regemente. 1701 afgick öfverste B. såsom fransk envoyé till Karl XII, blef visserligen mottagen, ehuru kyligt, i lägret vid Libau i Sept. s. å., men underrättades, att ingen främmande minister finge följa konungen i fält, hvarefter B. vistades än i Riga, än i Oliva och än, hufvudsakligen, i Danzig. Under denna ofrivilliga skilsmässa från den monarks person, hos hvilken han var ackrediterad, egnade han mycken uppmärksamhet åt Tysklands, Danmarks, Polens och Ungerns angelägenheter. Han bidrog bl. a. väsentligt till att väcka och underhålla Rákóczis mot kejsaren riktade uppror i Ungern, och genom hans händer gick det franska guld, som understödde detsamma. På egen begäran rappellerades B. 1707 och ackrediterades s. å. hos Polens konung Stanislaus Leszczynski, men nödgades i slutet af 1709, efter Poltava-slaget, lemna Polen. (Om B:s beskickning till Karl XII se Christian Schefer: »Louis XIV et Charles XII» i »Annales de l'École libre des sciences politiques», Torne VIII, 1893). Återkommen till Frankrike, författade han 1711 till dauphines upplysning en intressant Mémoire de ce qui s'est passé de plus considérable dans le Nord depuis l'année 1700 jusques en 1710 (tryckt i »Revue d'histoire diplomatique», bd 2–3, 1888–89). Efter att 1711–13 hafva varit minister i Madrid, arbetade han på att blifva ambassadör i Berlin, och för att tilldraga sig hertigen-regentens uppmärksamhet författade han 1715 flere betänkanden rörande utrikespolitiken (delvis tryckta i ofvannämnda revy, bd 5, 1891), i hvilka han bl. a. tillstyrkte en nära förbindelse med Preussen, emedan en allians med det försvagade Sverige ej längre syntes honom lända till Frankrikes nytta. Emellertid utnämndes han 1716 till ambassadör i Konstantinopel, der han stannade till 1724, en tid, som rymmer den mest lysande delen af B:s diplomatiska bana. Han skref sedermera en äfven Sveriges diplomatiska förbindelser med Turkiet belysande Mémoire historique sur l'ambassade de France à Constantinople (utg. af Charles Schefer 1894). 1727–36 var B. minister i Schweiz. Han afled i Paris d. 1 Sept. 1738. — Hans son Pierre Chrysostème Dusson (d'Usson) de B., grefve, född 1724, generalmajor af infanteriet, efterträdde 1774 Vergennes såsom ambassadör i Stockholm, der han afled 1782.
Bonnassieux [-siö], Jean Marie, fransk bildhuggare, f. 1810, lärjunge af Dumont, vann 1836 Rom-priset med sin Sokrates tömmande giftbägaren. Bland hans följande arbeten märkas Amor, som klipper sina vingar (1842; i Luxembourg-museet), David kastande slungan (1844), Meditationen (1855), Henrik IV (bronsstaty i La Flèche, 1857), den 16 m. höga kolossalstatyen Nôtre-Dame de France (1860) i Puy, hvilken göts af 213 vid Sevastopol tagna kanoner, marmorgruppen Timmarna (1863, i Börsen i Lyon), Pater Lacordaire (bronsstaty i Flavigny, 1876), Biskop Darboy (marmorstaty, i kyrkan Nôtre-Dame i Paris, 1877), Den hel. Frans af Assisi (marmorstaty, i katedralen i Lyon, 1891) och en mängd porträttbyster. B. erhöll stora guldmedaljen vid verldsutställningen i Paris 1855 och invaldes 1866 i franska Institutet. Död i Paris 1892.
Bonnat [bånna'], Joseph Florentin Léon, fransk målare, f. i Bayonne 1833, uppfostrades i Spanien, der han hade Madrazo till lärare. De intryck han der under sin ungdom erhöll, bland hvilka Riberas voro de kraftigaste, blef han trogen äfven under sin utbildning i Paris under Léon Cogniet. År 1857 erhöll han ett andra pris i täflan om romerska priset för en framställning af Lazarus' uppväckelse, och han vistades derefter i Rom 1858–60. Men han sysselsatte sig der icke blott med historiska kompositioner, utan målade efter spanskt föredöme med förkärlek bilder ur det romerska folkets lif samt
Källa: Project Runeberg ·
