Sida 505
i s., golo och sere i v. Landet är kuperadt. vattnadt af Djur och många dess bifloder, men är trots sin bördighet svagt befolkadt, och Schweinfurth betraktar bongo som ett till undergång vigdt folk. Bongoerna hafva rödbrun hudfärg, motsvarande den röda jord de bebo, äro af medelstorlek med mycket muskulös kroppsbyggnad, bredt, nästan brakycefalt hufvud, kort, ulligt hår, svag skäggväxt, breda drag och vulstiga läppar. Hos qvinnorna, hvilka få en obehaglig embonpoint, är steatopygi (stark utveckling af sätet) en vänlig företeelse. De nedre framtänderna utbrytas. Omskärelse känner man icke. I underläppen, öronen, näsan, munvinkeln bäras träpluggar, kopparringar etc. såsom stammärke; öfverarmen tatueras. Männen bära ett skört af skinn, qvinnorna fästa vid en höftrem framtill löfqvistar, baktill en svans af svärtade Sansevierafibrer. Bongoerna idka företrädesvis jordbruk; de odla tobak, durra, dochn, telebun l. dagosa (Eleusine coracana), majs, mungobönor (Phaseolas Mungo) och Ph. lunatus, vidare jordärter (Voandzeia subterranea) och jordnötter (Arachis hypogaea). Utom sistnämnda växt, som de odla för att erhålla olja, finnes i bongolandet ännu en annan oljeväxt, kindi (Hyptis spicigera), hvars vallmolika frön krossas och blandas med födan. Äfven odlas jams (Dioscorea alata och bulbifera), kurbitser af ofantlig storlek, egyptiska gurkor, uëka (Hibiscus esculentus) och en annan närstående art (H. sabdariffa), hvars skarpsura blommor tillsättas maten i st. f. ättika. Af en förädlad, der äfven vildt växande crotalaria-art erhålles ett utmärkt, hampliknande material, hvaraf tåg spinnas. Salt urlakas ur askan af veden af Grewia mollis. De enda husdjuren äro getter af två slag, hundar och höns. Jagt och fiske idkas. Då Kartumhandlarna först kommo till bongolandet, bodde folket i stora af höga palissader omgifna byar; nu stå boningarna mera spridda. Hyddorna anläggas gerna under ett stort träd, äro försedda med kägellikt tak och med så liten ingång, att man måste krypa derigenom. Bongoerna smälta jernmalm och tillverka af jern lansspetsar och spadar till afsalu samt hvarjehanda annat smide för eget behof. Derjämte förfärdiga de vackra träarbeten, såsom stolar, klubbor, tråg att pressa olja i, slagor för tröskning, mortlar, i hvilka säden krossas. Kartumköpmännen funno i bongobyarna ofta hela rader af träfigurer uppställda vid palissadens ingång såsom port eller framför de äldstes hyddor. Man ville med dem hedra minnet af framstående medlemmar af samhället. Schweinfurth såg vid en byhöldings graf honom sjelf, hans hustru och barn afbildade i form af en rad träklossar med groft utskurna ansigten. Dylika figurer erinra om liknande hos dorei-papua på Nya Guinea. Bongoerna älska musik och hafva flere olika musikinstrument. Männen hafva högst tre hustrur, som de köpa af deras föräldrar. De döda begrafvas i hukande ställning, männen med ansigtet mot n., qvinnorna vända åt s. Öfver grafven uppkastas en stenhög, omkring densamma nedslås pålar. Folkets religiösa idéer äro föga utvecklade. Med loma betecknar man såväl ödet som ett högsta väsende, om hvilket senare man har ett mycket obestämdt begrepp. Onda andar, som hålla till i skogarnas dunkel, spela en stor rol; tron på, hexor är vida utbredd, och hexprocesser äro mycket vanliga, hvarför man ock sällan finner gammalt folk. Schweinfurth beräknade 1871 bongofolket till 100,000 pers., och det minskas hastigt genom slafhandlares från Kartum röfverier. Jfr G. Schweinfurth: »Im herzen von Afrika» (1878).
Bonham [bå'nnam], en af Marshallöarna. Se Jaluit.
*Bonheur, Rosa. Hennes broder François Auguste afled 18S4 och hennes syster Juliette 1891.
Boni (Bone), under nederländsk öfverhöghet stående furstendöme i mellersta delen af Celebes' södra halfö, vid Boniviken, omfattar med Lamuru, Tanette m. m. omkr. 9,000 qvkm., med omkr. 300,000 innev., hufvudsakligen bugi. Dessa hafva endast motvilligt erkänt holländarnas öfverhöghet och gjort upprepade försök att göra sig fria, senast 1858–59, hvilket slutade med staden B:s eröfring och furstinnans afsättning (liksom annanstädes på Celebes gar den qvinliga arfsföljden framför den manliga), hvarefter nederländska regeringen uppsatte en annan furste, som 1860 erkände holländarnas suveränitet öfver B.
Boni, Filippo de. Se De Boni.
Boniface [-fa'ss], fransk skriftställare. Se Saintine.
*Bonifacius, påfvar. 8. B. VIII hette egentligen Benedetto Gaetani. — 9. B. IX dog d. 1 Okt. 1404.
Bonifacius, markgrefvar af Toscana. Se d. o.
Bonifacius, »preussarnas apostel». Se Bruno.
Bo Nilsson (Niklisson), rådsherre, lagman. Se Natt och Dag 1.
*Bonin. 2. G. von B. afled 1878.
*Boninöarna hafva officielt en areal af 71 (enl. Strelbitsky 99) qvkm., med omkr. 1,300 innev. Öarna, hvilka liksom de nordligare Chichidooch de sydligare Volcano-öarna ligga på en submarin vulkanisk ås, som sträcker sig från den stora vulkanen Fusijama i Japan mot s. ned mot Marianerna, äro bildade uteslutande af vulkaniska bergarter (andesit, limburgit) och uppstiga brant från mycket stora djup. Endast 5–6 af öarna äro större och innesluta bördiga dalar, der hufvudsakligen sockerrör, indigo och sagopalmer odlas. Faunan var ursprungligen mycket fattig på landdjur. Klimatet är fuktigt, men sundt. Hamnen Lloyd ligger på ön Peel. Sedan 1876 stå öarna under japansk förvaltning (genom guvernören i Tokio) och utgöra ett distrikt (ken), Ogasavara-shima. 1830 bildades på ön Peel en koloni af 5 sjömän (bland dem en dansk), 5 sandwichöboar och 13 polynesiska qvinnor. Desertörer från hvalfångare ökade under de följande åren kolonisternas antal: men bristen på ordnade rättsförhållanden, kolonisternas råa seder och särskildt strider om besittningen af qvinnor gjorde mord och våldsbragder, till vanliga händelser i samhället. För att göra slut på det anarkiska tillståndet utarbetades på öarna 1853 en författning. Men af långt större betydelse för öarnas utveckling blef det japanska besittningstagandet 1861, som medförde en stark ökning af befolkningen. Öarna, som förut lågo ouppodlade, likna nu en trädgård, och den japanska regeringen söker med stor energi
Källa: Project Runeberg ·
