Sida 504
utgaf sitt förstlingsarbete, Knäppar på lyran (1875), och vid universitetet gjorde han sig kand som en af de flitigaste »landsmålarna». Det var också mestadels på sin hembygds mål han affattade de raskt på hvarandra följande arbetena Visor på Ätradalens bygdemål (1878), Halländska sagor, samlade bland folket och berättade på bygdemål (1880), Jon i Slätthult (s. å.), Marknadsgubbar på Sjönevad (1881), Svenska folksagor, samlade och berättade (1882), Hallings Anna (1883), Allmogeberättelser (I, 11: 1884), Från julgille och lekstuga (svenska folkdansar, s. å.), Historiegubbar på Dal (1886), Nya allmogeberättelser (1889), I Glimminge och Kröplinge (1892) m. fl. berättelser och uppsatser. I alla dessa uppteckningar eller mer sjelfständiga berättelser har han naturligtvis anslutit sig till den nyare folklifsskildring, som hvilar på verkliga och inträngande studier i ej endast allmogens yttre lefnadsförhållanden, utan i sjelfva dess sätt att känna och tänka, hvarigenom endast den fulla lifssanningen ernås och den förr öfliga »romantiseringen» undvikes. Hjerta och fantasi i framställningen behöfva derför ej fattas, och särskildt B. har ofta på ett förträffligt sätt visat huru väl de låta förena sig med troheten mot verkligheten. Hans berättelser utmärka sig fördelaktigt för humor och godt lynne, och de få derför jämte sitt kulturhistoriska och etnografiska värde äfven ett ej ringa poetiskt. Att han förstår att framställa ej blott roande eller rörande drag ur allmogens lif, utan äfven dystra och gripande ämnen har han visat särskildt i sin lilla tragedi Store Lars (1894 efter en af »Allmogeberättelserna»). S. å. offentliggjorde B. Smålandsknekten, ett »folklustspel» i 3 akter, hans hittills sista arbete.
B. har författat äfven åtskilliga medicinska uppsatser. J. A. R–m.
Bondhusbräen. Se Folgefonnen.
*Bondi, C., dog 1821.
*Bondkyrka, socken. 3,975 har. 1,208 innev. (1894).
Bondtobak. Se Tobak, sp. 419.
Bondu, fulberike i franska kolonien Senegal, Afrika, mellan Futa, Toro, Bakel och Bambuk, från hvilket sistnämnda det är skildt genom Faleme, och räcker i s. till vattenskillnaden mellan Senegal och Gambia. Landet är kuperadt, vattenrikt och bördigt. De omkr. 30,000 innevånarna, mest fulbe, dessutom mandenga och volaffer, äro fanatiska muhammedaner. B. är ett monarkiskt valrike under en »almamy», som residerar i Bulebane (omkr. 2,000 innev.) och sedan 1887 står under franskt protektorat.
Bone, furstendöme på Celebes. Se Boni. Suppl.
Bône (Bona), befäst hamnstad i Algeriet, depart. Constantine, har ett synnerligen vackert och fördelaktigt läge vid Seybouses mynning på vestra sidan af Bône-viken och vid foten af det skogbevuxna Edough (1,004 m.). 30,800 innev. (1891), af hvilka 10,700 fransmän. Staden, som består af nedre staden och den amfiteatraliskt belägna öfre staden, är nu nästan ombyggd i europeisk stil, men ömgifves ännu af sin gamla moriska mur, utanför hvilken på en höjd ligger citadellet (kasbah), ursprungligen anlagdt af Karl V 1535 och intaget af fransmännen d. 26 Juni 1832. Dessutom försvaras staden af flere fort och batterier. Den har ganska liflig industri och handel och en af fransmännen på 1870-talet anlagd, af tvänne dammar bildad stor hamn. 1891 inlöpte 763 ångfartyg, om 550,000 tons, och 346 segelfartyg, om 17,700 tons. Exporten består af jern- och zinkmalm från grufvor i trakten, vin, spanmål, alfagräs, korkbark. I staden finnas collége, flere katolska och andra skolor, bibliotek, museum och ett lärdt sällskap, kalladt Académie d'Hippone. Jernvägar utgå mot v. till koppargrufvorna vid Ain Mokra (30 km.) och söderut till Tebessa, hvilken sistnämnda linie skär jernvägen Alger–Tunis. Omkr. 2 km. s. s. v. om B. ligga ruinerna af det gamla Hippo (se d. o.).
Bonebed [bånbed], geol. Se Jurasystemet, sp. 1460.
Bonellia, zool., slägte tillhörande familjen Echiuridae, ordningen Gephyrei och klassen Annelides inom maskarnas krets. Denna mask är anmärkningsvärd på grund af den fullständiga olikhet (dimorfism), som råder mellan hanne och hona. Honan af den vanliga arten (B. viridis) är försedd med en mycket lång, i spetsen med tvänne armar utrustad hufvudflik; sjelfva kroppen, som är grönaktig, är 5 cm., medan sagda hufvudflik är 10 cm. lång. Hannen deremot lefver som parasit i honans inre, nämligen i dess lifmoder. Till följd af detta lefnadssätt är den mycket tillbakabildad och uppfattades, innan genom studiet af dess utveckling dess rätta natur ådagalades, såsom en i Bonellia lefvande inelfsmask: ej mera än 1–2 mm. lång, med ciliebeklädd hud, tarm utan mun och anus. 3 hithörande arter förekomma i Medelhafvet på klippbotten. L–e.
Boness, af jernvägs- och postmyndigheter begagnad förkortning för Borrowstounness (se d. o. Suppl.).
Bonett, befästningsk. Se Bonnet.
Bon Gaultier, psevdonym för den engelske skriftställaren Sir Theodor Martin (se denne).
*Bonghi, B., föddes d. 20 Mars 1828 (ej 1827), lemnade 1877 sin professur och 1892 sin plats i kammaren samt afled d. 21 Okt. 1895. Han var president vid interparlamentariska fredskongressen i Rom 1891. Bland hans arbeten må ytterligare nämnas Discorsi e saggi sulla pubblica istruzione (2 bd, 1877).
Bongo (af dinka kalladt Dor), negerfolk i Eqvatorial-Afrika, i södra delen af Bahr-el-ghasals område, mellan 6° och 8° n. br. samt 26° och 28° ö. lgd, bebor ett område af omkr. 300,000 qvkm. mellan djur och dinka i n., mittu i ö., njam-njam
Källa: Project Runeberg ·
