Sida 602
*Bränvinsbränning. Numera kokar man potates och majs vanligen med ånga vid flere atmosferers tryck för att frigöra stärkelsen ur dess celler, för hvilket ändamål med fördel nyttjas den efter sin uppfinnare så kallade Henzekokaren, en kon af jernplåt med spetsen nedåt. Genom påsläppt ånga stegras trycket till 3 atmosferer. Vid normal potates afslutas hela operationen på 70–75 minuter. Majs och annan säd kokas i Henzes apparat bäst i hela korn. Men under det att potatesen ångkokas utan tillsats af vatten, plägar man till 100 kg. majs sätta 130–200 liter vatten; majsen håller nämligen endast 14 proc. fuktighet, potatesen deremot 74 proc. Vid majs fortsättes kokningen längre än vid potates, och äfven här stegras trycket till 3 atmosferer. Till majskokning åtgå inalles 2 1/2 timmar. Efter tillräcklig kokning utblåses under starkt tryck massan genom en skarpkantig öppning i kokarens botten och förvandlas samtidigt till ett fint mos. Detta pressas direkt in i förmäskaren, der det dels ytterligare finmales, dels blandas med grönmalt till försockring. Detta verkställes vanligen medelst en inrättning, som antingen liknar de vid pappersbruken använda s. k. holländarna (Ellenbergers system) eller har formen af en helt liten centrifugalqvarn (Lwowskis apparat). Fördelen med de nyare apparaterna ligger såväl i tidsbesparingen som i stärkelsens bättre tillgodogörande. Man antager, att de nyare högtrycksapparaterna vid potates gifva 3 à 4 proc., vid majs 2 à 3 proc. större utbyte än det gamla förfaringssättet. I fråga om den till mäskens förjäsning använda jästen har man äfven inom bränvinsindustrien börjat uppmärksamma renodlad jäst af passande ras. Detta medför ett större utbyte af alkohol ur stärkelsen, enär olika jästraser hafva olika förmåga att i kampen för tillvaron hålla smörsyrebakterien och andra skadliga ferment tillbaka. Den vunna alkoholen blir under sådana förhållanden också renare från finkelolja, hvilken anses härröra från främmande ferment.
Hvad de olika råmaterialen för bränvinsbränning angår, kan man antaga, att 1 hektar jord under normala förhållanden lemnar följande vigt i kilogram:
hvete 1,400–2,000, hvaraf stärkelse 980–1,500 råg 960–1,920 » » 624–1,248 korn 1,360–1,900 » » 800–1,140 majs 2,400–4,000 » » 1,600–2,800 potates 14,000–20,000 » » 2,800–4,000 hvitbetor28,000–40,000 » » 3,080–4,400
Om man antager 1 kg. stärkelse gifva 50 literprocent (500 kbcm. absolut) alkohol, kan man härur beräkna utbytet alkohol pr hektar jord
för hvete till minst 49,000 literprocent » råg » » 31,200 » » korn » » 40,000 » » majs » » 84,000 » » potates » » 140,000 » » hvitbetor » » 154,000 »
Potates och hvitbetor äro således att föredraga framför de vanliga sädesslagen.
Ett både billigt och lämpligt råämne är dessutom melass, som numera erhålles i betydande mängd vid hvitbetssockerfabrikerna. Under betsockerkampanjen 1894/95 erhöllos vid 17 fabriker 17,600,000 kg. melass. Bränvinsutbytet uppskattas till minst 50 liter af 50 proc. styrka pr 100 kg. melass. Melassen håller omkr. 50 proc. socker och utspädes derför med ungefär 3 gånger sin vigt vatten, neutraliseras med saltsyra eller svafvelsyra och försättes med jäst. Melassbränvin anses vara sämre än potatesoch sädesbränvin. För den utjästa mäskens — den må nu hafva erhållits ur hvilket material som hälst — afdrifning eller alkoholens afdestiliering användas numera vanligen kontinuerligt verkande kolonnapparater, ur hvilka råspriten framkommer med en alkoholstyrka af ända till 90 volymproc. och deröfver. Se vidare Bränvinslagstiftning. Suppl. Å. G. E.
Bränvinsförsäljning, bränvinsförsäljningsafgift. Se Bränvinslagstiftning. Suppl.
*Bränvinslagstiftning. (Se Rättelser, bd 18, sp. 825). Tillverkningsskatten höjdes 1879 till 1 krona pr kanna bränvin af 50 vol.-proc., 1882 till 40 öre och 1887 till 50 öre pr liter bränvin af 50 proc. Nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin utfärdades d. 13 Juli 1887. Från och med 1884 har uppmätningen af bränvinet för skattens påförande skett medelst kontrollapparater, konstruerade af Siemens i Berlin. Dessa apparater äro mycket sinnrikt inrättade och angifva direkt såväl antalet liter bränvin, som passerat igenom apparaten, som ock antalet till normalstyrka (50 vol.-proc.) reducerade liter af samma bränvin, hvadan apparaten sjelf utför den för skattens beräkning nödiga reduktionen. I hvarje bränneri finnes dessutom under bränningen en kontrollör, hvilken det åligger bl. a. att afläsa apparaten. Öfver kontrollören ensam har rätt att öppna apparaten och att genom då och då företagna profmätningar förvissa sig om dess gång. — Brännerivittnena afskaffades, då kontrollapparaterna infördes. Antalet brännerier har fortfarande aftagit, ty
1876/77 funnos 410 bränner. med en tillv. af 51,280,115 l. 1880/81 » 300 » » » » »47,475,694 » 1885/86 » 197 » » » » »40,168,877 » 1890/91 » 143 » » » » »31,355,372 » 1891/92 » 142 » » » » »31,940,235 » 1892/93 » 142 » » » » »31,058,528 » 1893/94 » 137 » » » » »36,178,918 »
Tillverkningen har således alltmer koncentrerats vid ett mindre antal stora brännerier, så att antalet brännerier med en årlig tillverkning öfver 300,000 liter, som 1882/83 voro 22, år 1892/93 stigit till 36 och 1893/94 till 47. Tillverkningens utbredning inom landet har alltmer samlat sig inom vissa provinser. Under det att på 1850-talet rikets alla landskap idkade bränvinsbränning, förekommer denna numera i endast 16 län förutom Stockholms stad. Kristianstads län intager första rummet, med omkr. hälften ät hela landets tillverkning.
Åtgången af råämnen för tillverkningen var under tillverkningsåret 1893/94 spanmål alla slag 24,642,416 kg., potates 1,634,059 hl. och melass
Källa: Project Runeberg ·
