Sida 603
1,607,915 kg. Renlaf har ej användts efter 1877. Lafbränvin tillverkades längst inom Jönköpings län. Hela den svenska tillverkningen af lafbränvin torde kunna uppskattas till 3 mill. liter, hvartill användts 8,287,988 kg. renlaf. Bränvinets materialkostnad är ganska vexlande efter sädens och potatesens pris och beräknades
1883/84 till 21,2 öre pr liter 1885/86 » 16,6 » » » 1887/88 » 9,5 » » » 1889/90 » 13,0 » » » 1891/92 » 20,8 » » » 1893/94 » 12,9 » » »
Under den vanliga förutsättningen, att arbetskostnad jämte ränta å förlagskapitalet m. m. betäckes genom dranken eller affallet, skulle materialkostnaden tillika representera tillverkningskostnaden för råbränvinet. Antalet ångmaskiner, som 1875/76 var 52 med tillsammans 460 hästkrafter, var 1880/81 87, med 842 hkr, 1885/86 106, med 902 hkr, 1890/91 105, med 927 hkr och 1893/94 116, med 1,041 hkr.
För att underlätta handeln med bränvin infördes genom k. förordn. d. 2 Juni 1882 rättigheten till allmänt bränvinsnederlag utan sammanhang med bränvinstillverkning. Nu gällande stadga för dessa nederlag är af d. 23 Sept. 1887, med ändring enl. k. kung. d. 18 Mars 1888. Innehafvare af allmänt bränvinsnederlag eger att efter derom hos nederlagets tillsyningsman skriftligen framställd begäran få tillverkningsskatt sig påförd för större eller mindre del af den myckenhet bränvin, som finnes å nederlaget liggande. De skattepåföringsbevis, som innehafvaren sålunda erhåller, kunna af denne användas till afföring af tillverkningsskatt för samma myckenhet vid bränneri, bränvinsnederlag eller annat allmänt nederlag. Vid export af bränvin åtnjutes restitution med 51 öre för hvarje liter renadt och med 50 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka. Genom K. förordn. d. 13 Juli 1887 infördes rättigheten att för återbekommande af tillverkningsskatt låta denaturera bränvin. Den första förordning härom (af d. 18 Nov. 1887) medgaf denaturering blott för vetenskapliga och tekniska behof. K. förordn. af d. 10 Okt. 1890 (med ändring enl. k. kung. d. 30 Nov. 1894) utsträckte denatureringsrätten betydligt, i det att bränvin, som blifvit denatureradt med det s. k. allmänna denatureringsmedlet (en blandning af 10 delar träsprit och 3 delar pyridinbaser, hvaraf 13 kbcm. användas till hvarje liter af normalstyrka) får fritt försäljas. Denatureringen verkställes af kontrollanter, som tillsättas af och lyda under chefen för Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, hvarjämte vid hvarje denatureringsförrättning skall närvara ett af K. M:te befallningshafvande förordnadt vittne. Till ersättning åt kontrollanter och vittnen innehöllos af staten i början 3, numera 2 öre pr liter af tillverkningsskatten. Mängden denatureradt bränvin utgjorde
1888 (första året) 656,525 liter af 50 proc. 1889 806,203 » » » 1891 1,152,104 » » » 1893 1,207,730 liter af 50 proc. 1895 1,638,183 » » »
1895 användes
i ättikfabriker 400,324 l. af 50 proc. » öfriga industrier 323,415 » » » » vetenskapliga institutioner 16,389 » » » till försäljning 898,055 » » »
Nu gällande bränvinsförsäljningsförordning är af d. 24 Maj 1895. Försäljningen delas i partihandel (der minsta försäljningsbeloppet är 250 liter), minuthandel (minst 1 liter) och utskänkning (rättighet att såväl till afhemtning som till förtäring på stället sälja hur litet som hälst). För minuthandel och utskänkning erlägges i försäljningsafgift 15 öre pr liter; denatureradt bränvin är dock ej underkastadt försäljningsafgift. S. k. »tillfälliga rättigheter» få ej numera meddelas vid läger eller der trupp är för flere dagar sammandragen. Bränvinsbolagen i städerna må ej afse att bereda delegarna vinning utöfver 5 proc. ränta på tillskjutna kontanta medel eller staden någon ekonomisk fördel utöfver dess andel i bolagets vinst. Delegarna skola vara mer än dubbelt så många som antalet ledamöter i dess styrelse, dock ej färre än 9, af hvilka minst 6 böra bo i staden. Aflöningen till bolagets styrelse och tjenstemän får ej vara beroende på omsättningen eller utgå med viss del af vinsten. Till fördelning skall bolaget afstå betingad försäljningsafgift, uppburna afgifter för öfverlåtna försäljningsrättigheter samt hela nettovinsten af all den rörelse bolaget idkat. Fördelningen af de på bränvinsförsäljningen influtna medel sker på följande sätt: Stockholms stad erhåller 8/10, om bränvinshandeln är öfverlåten åt bolag (eljest 7/10), återstoden insättes i Statskontoret; annan stad, som ej deltager i landsting, erhåller 7/10, om bränvinshandeln är öfverlåten åt bolag (eljest 6/10), 1/10 tillfaller länets hushållningssällskap, återstoden insättes i Statskontoret; stad, som deltager i landsting, erhåller 5/10, om bränvinshandeln är öfverlåten åt bolag (eljest 4/10); 2/10 tillfalla länets landsting, 1/10 länets hushållningssällskap, återstoden insättes i Statskontoret; för landsbygdskommunerna insättes hela afgiften i landskontoret, som fördelar densamma med 7/10 till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden, 2/10 till länets landsting och 1/10 till länets hushållningssällskap. Köpingar, der bränvinsförsäljningen är öfverlåten åt bolag, förhålla sig; som städer med bolag. Bränvin, hvars styrka ej uppgår till minst 40 volymprocent alkohol, får ej hållas till salu vid minuthandel eller utskänkning. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar från kl. 8 f. m. till 7 e. m., utskänkning må under söcknedagar begynna tidigast kl. 9 f. m. och i stad eller köping fortgå till kl. 10 samt på landet till kl. 8 e. m. Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå. Af hela antalet begagnade ständiga försäljningsrättigheter i städer och köpingar, som 1893/94 utgjorde 868, utöfvades 252 minuthandelsoch 561 utskänkningsrättigheter af bolag. Försäljningsafgifterna utgjorde under 1893/94 inalles 8,017,935 kr., hvaraf 7,771,796 i städer och köpingar, med bolag samt 246,139 på landsbygden. Af de influtna försäljningafgifterna fingo
Källa: Project Runeberg ·
