Sida 492
Bojarskaja duma [baja'r-], R., bojarrådet, riksrådet i Ryssland i äldre tider, afskaffades 1711 af Peter I. Se bd 14, sp. 1555 o. f.
Bojarskije djeti [baja'r-], R., »bojarsöner». Se bd 14, sp. 1555.
Bojobin, zool. Se Xiphosoma.
Bojohemum, de keltiske bojernas (se d. o.) land, det nuv. Böhmen.
Bojsen, Frederik (»Frede») Engelhardt, dansk politiker, son af presten Frederik Engelhardt B. (se Boisen 2), född d. 22 Aug. 1841, vardt 1859 student från läroverket i Haderslev och tog 1864 teologisk examen. Han gick s. å. ut som frivillig i tysk-danska kriget och utnämndes 1867 till löjtnant i arméns reserv, der han qvarstod till 1883. B. inrättade 1865 en folkhögskola på Möen, men öfverlemnade 1873 dess ledning i andra händer, sedan han 1869 invalts i folketinget. Der vann han inom kort en framstående ställning samt var från 1877 en af ledarna för den moderata venstern och 1882–87 för den å nyo förenade venstern. Under en lång följd af år var B. ordförande i finansutskottet och tillika i utskotten för försvarsväsendet samt medverkade 1880 väsentligt till den nya härordningens och 1881 till strafflagens för krigsmakten antagande. Från 1887 var han ledare för den förhandlande venstern och derigenom i sjelfva verket folketingets inflytelserikaste medlem; han tog initiativet till lagarna om nedsättning i sockertullen och införande af en ölskatt samt till den dermed sammanknutna lagen om ålderdomsunderstöd. 1894 var han hufvudman för den politiska förlikning, som ingicks med högern och landstinget, och som ledde till Estrups afgång från regeringen, men samtidigt åstadkom en sprängning af B:s eget parti. E. Ebg.
*Bokauktion. Entreprenörens i art. nämnda biträden tillsättas af staden (ej af staten).
*Bokbinderi. Se C. Eichorn: »Bokbindare och bokband i Sverige till år 1720» (i »Medd. från Sv. Slöjdföreningen år 1888»).
Bokelmann [båk-], Christian Ludwig, tysk genremålare, f. 1844 nära Bremen, utbildade sig från 1868 i Düsseldorf, der han var lärjunge till W. Sohn. Efter en kortare tids lärareverksamhet i Karlsrulie utnämndes han 1893 till professor vid konstakademien i Berlin och dog derstädes 1894. Såväl genom sin teckning och kolorit som genom lyckligt val af ämnen främjade han betydligt det tyska genremåleriets utveckling. Han behandlade med kraftig realism och stor karakteriseringsförmåga sociala ämnen från Rhenlandens fabriksstäder, bl. a. i taflorna Pantlånekontor (1876, Stuttgart), Folkbanks-krachen (1877, nu i Filadelfia), Valstrid (1880) och Utvandrares afsked från hemmet (1882; Dresdengalleriet), samt äfven från andra kretsar, t. ex. Testamentet öppnas (1879, Berlins Nationalgalleri) och Spelbanken i Monte Carlo (1884), hvarjämte han målade smärre genrebilder och porträtt, bl. a. porträtt af Klaus Groth (i Nationalgalleriet i Berlin, 1891).
*Bokenäs, socken. 4,878 har. 1,705 innev. (1894).
Boker [båkör], George Henry, nord-amerikansk författare, f. 1823 i Filadelfia, son af en rik bankir, studerade juridik, företog sedermera resor i Europa och uppträdde derefter med vittra arbeten. Han deltog verksamt i politiken; såsom ordförande i Union-league sände han under inbördeskriget 10,000 man i fält. B. var 1871–75 unionens ministerresident i Konstantinopel och skötte 1875–79 det mer maktpåliggande värfvet såsom dess sändebud i Petersburg. Död 1890. Sitt författarenamn vann B. förnämligast med klassiskt formade tragedier, sådana som Calaynos (1848; en episod af striden mellan morer och spaniorer) och The betrothal. Andra sorgspel af honom äro Anne Boleyn (1850), Leonor de Guzman och Francesca da Rimini. Som lyrisk skald uppträdde han med The lesson of life, and other poems (1847), de kraftiga Poems of the war (under krigsåret 1864), The book of the dead (1882) m. m., men nådde högst i sin stora samling Sonnets (1886), af mestadels erotiskt innehåll.
Bokförläggare, person eller bolag, som ombesörjer utgifning af ett literaturalster (bok, karta, planschverk o. s. v.). Bokförläggaren betalar författaren (artisten o. s. v.) en viss summa för manuskriptet (kartorna, bilderna o. s. v.), som derefter blir hans egendom, bekostar dess sättning, tryckning och distribution samt står den ekonomiska risken för resultatet af försäljningen. Men förläggaren såsom sådan kan, enl. Tryckfrihetsförordningen, ej bindas till eventuelt ansvar för den förlagda skriftens innehåll. Detta tillkommer författare eller utgifvare eller boktryckare eller undantagsvis, under vissa förhållanden, bokhandlare (se derom Tryckfrihet, sp. 824). Vanligenär bokförläggaren äfven boktryckare eller bokhandlare (förlagsbokhandlare). Jfr Bokhandel (äfven i Suppl.), Förlagsrätt och Literär eganderätt.
*Bokhandel. Hvad sortimentsbokhandlare beträffar, drifva de sin affär så, att de antingen för egen räkning köpa exemplar af de olika förläggarnas artiklar (»köp i fast räkning» eller »mot kontant») eller ock af förläggaren mottaga exemplar till afyttring med rätt att återsända de osålda (à condition). Böckerna skola säljas till det af förläggaren åsatta priset (boklådspriset). Kommissionsbokhandlare äro bosatta å bokhandelns centralpunkter och verka der såsom ombud och mellanhänder för de å olika orter etablerade bokhandlarena, mottaga och befordra vidare alla till och från desse kommande sändningar af förlagsartiklar, avertissement, beställningar, liqvider o. s. v. På detta sätt är bokhandeln organiserad i Sverige, Norge, Danmark och Finland äfvensom i Tyskland, Österrike och Schweiz, i de tre sistnämnda landen särskildt så, att hvarje bokhandlare och förläggare har till sin representant en kommissionär i Leipzig såsom varande bokhandelns centralort. Denna anordning blir både billig och pålitlig. Med detta slags kommissionsverksamhet må ej förblandas den säregna form af bokutgifning, som i Tyskland kallas kommissionsförhållande, i Sverige distributionsförhållande, der författaren sjelf bekostar bokens utgifning och den säljes för hans räkning (»i kommission», »i distribution») sålunda, att en på titelbladet uppgifven bokhandlare (distribuenten) mot vissa procent af boklådspriset ombesörjer bokens distribution till sortimentsbokhandlare o. s. v. —
Källa: Project Runeberg ·
