Sida 187
Ariel, astron., en af planeten Uranus' (se d. o. 2) fyra månar.
*Aries. Se ock Murbräcka.
Arieten-lias [-lejas]. Se Jurasystemet, sp. 1460, och Arietites. Suppl.
Arietites, paleont., ett af de många slägtena inom Ammoniternas klass, innefattar de former, som förr räknades till gruppen Arietes, ofta stora former med exterasidan vanligen plattad och försedd med 2 långsgående fåror. Typen för slägtet är A. bisulcatus. A. tillhör hufvudsakligen undre Lias och är särskildt allmänt i gryfitkalken, som också kallats Arieten-lias. I Sveriges kolförande bildningar finnas, utom den ofvan nämnda, flere arter, såsom A. Bucklandi m. fl. samt de mera afvikande arterna A. Sauzeanus och A. Scipionianus. B. L–n.
*Arilds tid. Jfr Kung Orre.
Arillus, bot., fröhylle. Se Frösträng.
Arimaru, farmak. Se Curare.
Arimatia (Arimathia), en i Nya test. omnämnd ort i Judéen, Gamla testis Rama l. Ramathaim, låg antagligen på samma plats som det nuv. Beit-Rima, n. n. v. om Jerusalem, n. ö. om Lydda. Enligt den kyrkliga traditionen identifieras A., säkerligen oriktigt, med det nuv. Ramla l. Ramleh på vägen emellan Jafa och Jerusalem, s. v. om Lydda. Om Josef af A. se Josef, sp. 1359.
*Aringsås, socken. 4,897 har. 1,788 innev. (1894).
Ariobarzanes, stiftare af riket Pontos (se d. o. 2).
Ariold, langobardisk konung. Se Långobarder, sp. 733.
Arion, zool., ett snigelslägte. Se Sniglar.
Aristagoras (Lat. Aristagoras), envåldsherskare I Miletos mot slutet af 6:te årh. f. Kr., var måg till Histiaios (se d. o.) och efterträdde denne i regeringen, då han under smickrande förevändning mot sin vilja qvarhölls vid perserkonungen Darius' hof i Susa. Då A. med anledning af ett misslyckadt fälttåg mot ön Naxos, hvilket han företagit i förening med konung Darius' fältherrar, kommit i spändt förhållande till Persien och fruktade för efterräkningar, förmådde han, dertill i hemlighet uppmanad af sin svärfader Histiaios, de joniska städerna till ett uppror mot Darius (500 f. Kr.). Upproret understöddes äfven af Athen och gaf uppslag till de verldshistoriska perserkrigen (se Grekland, sp. 1533 f.). Då saken utföll olyckligt för jonerna, flydde A. till Tracien, der han omkom. A. M. A.
Aristodemos, grekisk bildhuggare eller rättare bronsgjutare, tillhörde genom sin teknik och sin ämneskrets förmodligen den peloponnesiska konsten och räknas till Lysippos' tid (senare hälften af 4:de årh. f. Kr.). Hans ämnen omfattade inga idealfigurer, utan han egnade sig mest åt den realistiska riktningen. Särskildt intresse har den underrättelsen, att han utfört en bildstod af fabelförfattaren Aisopos; nu hafva vi äfven kännedom om att Lysippos porträtterat samme man. Från endera af desse peloponnesiske mästare måste således den stympade bild af Aisopos härstamma, som nu finnes i Villa Albani vid Rom. Krymplingen är i bilden med oblidkeiig naturalism återgifven; men det fula beherskas helt och hållet af det fina och älskvärda uttrycket i hufvudet. Det märkvärdiga är, såsom Braun anmärker, att denna andliga karakter ej blott står i harmoni med den kroppsliga svagheten, utan egentligen är utvecklad just ur denna. Man tycker sig se ett af dessa fina, skarpsinniga hufvud, som i lifvet icke sällan äro förenade med en puckelryggig gestalt. C. R. N.
Arjstofanes. Se Aristophanes.
Aristokles, grekisk bildhuggare från Athen, lefde och verkade under perserkrigens tid samt har enligt inskrift utfört den bekanta grafstenen (stele) öfver athenaren Aristion (förvarad i Thesevstemplets museum i Athen). Den döde framställes i full rustning såsom en bild af de athenske medborgare, hvilka besegrade perserna. Den i kroppsstorlek utförda figuren står inom det smala fältet, stödd på spjutet i venstra handen och med venstra foten framskjuten framom den högra. Kroppsbildningen är den arkaiska stilens, med skematiskt lagda hårlockar och stereotypt leende, men med sträfvan efter naturalism i kroppens lemmar. Reliefen är låg, men den understöddes i sin verkan af målning, efter hvilken tydliga spår ännu märkas. C. R. N.
Aristonidas, grekisk bildhuggare, tillhörande skolan på Rhodos, har enligt meddelande af Plinius utfört en staty af den sig ångrande Athamas, en heros, som i ett anfall af raseri hade dödat sin egen son. Han skall hafva varit framställd såsom han satt fylld af skam öfver sitt dåd. Men för att uttrycka blygselrodnaden skulle bildhuggaren, enligt Plinius, hafva blandat jern i bronsen, likasom en annan bildhuggare, Silanion, skulle hafva inblandat silfver för att visa huru Iokaste bleknade. Ehuru bägge delarna äro osannolika, tyder dock meddelandet derpå att ett ungefärligt intryck frambragts med något för oss obekant konstgrepp. Huru härmed må vara, visar hela denna sträfvan, att konsten inom den nämnda skolan, tiden efter Alexanders död, redan lutade åt den naturalism, som med yttre hjelpmedel sökte nå hvad hon icke förmådde genom konstverkets andliga halt ensam för sig. Skolans hela riktning drefs dermed fram till skildring af alltmera stegradt patos, som till sist vardt patologiskt. C. R. N.
Aristopapper (af Grek. aristos, bäst), ett med klorsilfverhaltig gelatin prepareradt papper för fotografiska ändamål, hvilket nyttjas i synnerhet af amatörfotografer till kopiering.
*Aristophanes. Hans lustspel »Fåglarne» är öfversatt till svenska äfven af J. F. Håhl (1892).
*Aristoteles. Samlingen af till vår tid komna aristoteliska skrifter har fått en högst betydelsefull tillökning genom den i början af 1891 af engelsmannen Kenyon och sedan af flere andra utgifna skriften om Athens statsförfattning. Papyrusen med fragmenten om Athens statsförfattning påträffades i Egypten 1890 och förvaras i British Museum. Vi ega från den grekiska forntiden uppgift om, att A. utarbetat ett stort samlingsverk i grekisk statskunskap, innefattande monografier öfver ej mindre än 158 grekiska staters författningar, bland hvilka »Athens statsförfattning» (Grek. Athenaion politeia) måste hafva intagit en framstående plats. En mängd lösryckta fragment
Källa: Project Runeberg ·
